"Vårt dop"

Joh 3:1-8 (Tidigare publicerat 2008-05-22)

I den här texten möter Jesus en medlem ur judarnas råd som heter Nikodemus. Han säger sig förstå att Jesus kommit från Gud som lärare.

Jesus säger att ”den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”

Det är med andra ord inget vi med vår hjärna kan begripa, så det hjälper inte hur mycket vi än studerar olika läror för Guds rike existerar inte på det intellektuella planet.

”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden” säger Jesus till Nikodemus.

Enligt mitt sätt att se på livet, så är det vid vårt första andetag som vi andas in den livgivande Anden, Gudsanden. Föds på nytt gör vi på så sätt i varje andetag.

Vi har fötts till jorden att existera i formen av en kropp som till synes är helt självfungerande. Till skillnad från djuren har vi utrustats på ett sätt som gör det möjligt för oss att själva upptäcka sambandet med den större helheten som jag kallar Gud.

Att vi kan överleva som enskilda individer utan att samverka med helheten gör det möjligt för oss att leva våra liv och enbart tänka på vårt eget bästa. Vi kan överleva för stunden men någon verklig bestående inre glädje och frid kan vi inte uppleva om vi enbart lever för att tillgodose våra egna behov. För att bli en fungerade helhet där hela mänskligheten och vår jord ska överleva tror jag att det krävs en medvetenhet om kärlekens närvaro inom oss.

Att acceptera ovissheten som en möjlighet och låta anden i oss blåsa vart den vill. Att släppa taget och lita på att det kommer att fungera är befrielsen i att låta sig födas på nytt. Blir vi osäkra på om det är vår medfödda, mänskliga själviskhet som driver oss till en viss handling eller om det är kärlekens ande som vill använda oss i ett bestämt syfte, så finns det hjälp.

Att fråga hur Jesus skulle ha gjort i en viss situation, hjälper om man lärt känna honom. Ibland blir det fel i alla fall och det kan man se av resultatet eller av att inte känslan av frid och glädje infinner sig. Säkert finns andra förebilder än Jesus och huruvida de är bra förebilder, kan vi också se på deras gärning, tjänade de helheten eller fanns det ett egenintresse i deras handlande.

Det är genom oss som Gud kan göra någonting åt situationen i världen idag, genom att vi är villiga att användas och utföra de kärlekshandlingar som är nödvändiga. Vi behöver inte tänka ut själva vad det är vi förväntas göra utan vi behöver bara vara öppna för att användas. Möjligheten ges oss i varje andetag.

”Vårt dop” är det tema man i kyrkan valt till denna text. Jesus nämner ingenting om dop i texten, men Jesus talar om att bli född av vatten och ande och jag antar att det kan associeras till den dopakt som används i kyrkan.

Vi blir dock inte befriade från vårt ego på ett sådant sätt att vi aldrig mer tänker en självisk tanke bara för att vi blivit döpta in i Kristus och väljer en väg i Jesu efterföljelse.

När medvetenheten om Guds kärleks närvaro inom oss finns där, finns även medvetenheten om hur det mänskliga verktyget fungerar, med en mycket avancerad tankeapparat och med olika känsloreaktioner som påverkar våra kroppsfunktioner och vårt tänkande. Som verktyg betraktade är vi alla väldigt olika men ändå lika, ungefär som datorer med olika program och specialfunktioner.

Trots att Jesus anförtrotts allt av Gud, fanns det tillfällen då han frestades att handla i egenintresse och ögonblick då han kände sig helt övergiven av Gud. Han var medveten om Guds närvaro inom sig, men han levde på jorden i en människas form precis som vi.

Valet att vara öppen och villig att samverka för det gemensammas bästa, är ett val som vi ställs inför i varje andetag, vi fråntas aldrig vår fria vilja. När vi är redo att säga Ja till livet, ges vi tillfälle att göra det om och om igen. Det är ett kärleksförhållande, där vi får ta emot villkorslös kärlek, som vi i vår tur kan ge tillbaka till Gud genom att älska Gud i varandra.