"Enheten i Kristus"

Joh 17:9-11 (Tidigare publicerat 2008-08-23)

I den här texten ber Jesus för sina närmaste, sina lärjungar. Han har förklarat för dem att hans uppgift på jorden snart är slutförd, att han måste lämna dem.

Hans uppgift är att upplysa världen om vad Gud Är. Ett världens ljus fungerar Jesus som. I den här stunden som han delar med dem som han upplever som en gåva från Gud, ber han enbart för dem.

Det är genom deras kärlek som Jesus känner sig förhärligad. Han har tillsammans med dem fått uppleva alla de mänskliga villkoren. Det är genom dem han har fått uppleva hur det är att möta människor och älska människor i kroppslig gestalt. De har ätit tillsammans och sovit tillsammans. Han har upplevt dem med alla sina sinnen och fått vara dem nära. Han har till och med tvättat deras fötter! De har levt tillsammans i en ovanligt nära relation och delat allt. Dessa människor har visat honom en hängiven kärlek, då de lämnat allt och levt tillsammans med honom i total tillit.

Lärjungarna ska vara kvar i världen och Jesus ber om att även de ska kunna uppleva att de är ett med Gud såsom han kan uppleva det, så att de fortfarande kan uppleva gemenskapen med honom genom anden.

Det är svårt att lämna dem man älskar när man ser att de är tyngda av sorg. Han ber om att de ska bli medvetna om sambandet med helheten och finna en djupare inre glädje i det.

Att inte längre genom kroppen kunna uppleva dem man älskar genom sina sinnen kan kännas smärtsamt. Det är en sorg att inte kunna uppleva en älskad människas fysiska närvaro. Minnet av min fars fysiska närvaro fyller mig och jag upplever saknaden trots att jag äger medvetenheten om att vi delar samma ande, samma varande.

Vårt liv i fysisk form är tidsbunden och de människor som vi får möta och leva nära här på jorden är viktiga. De är gåvor. Vi är kärleksgåvor till varandra.