"Hjälparen kommer"

Joh 15:26-16:4 (Tidigare publicerat 2008-05-03)

Som konfirmand fick jag frågan: Vem är den helige ande? Svaret jag skrev var: Den som hjälper oss här och nu.

Anledningen till att jag minns det så väl är att den kvinnliga pastorn citerade mig i konfirmationsgudstjänsten. Det kändes rätt pinsamt i den åldern, då jag inte var den typen som ville sticka ut på något sätt och helst inte i ett sådant sammanhang.

När jag som tjugofemåring fick behov av att beskriva min tro med egna ord och komma bort från den kristna vokabulär jag växt upp med, skrev jag min egen trosbekännelse. I den beskriver jag den helige ande som ”närheten i ensamheten, samhörigheten som kommer inifrån”.

Ord har en förmåga att tappa sin betydelse när de används alltför flitigt och jag upplever det som viktigt att bli stilla och känna efter inåt hur jag bäst kan beskriva det jag upplever inom mig här och nu.

Det jag svarade som trettonåring är dock detsamma som jag känner idag. Den som hjälper oss här och nu! I själva nuet är hjälpen möjlig.

Den gudomliga närvaron, samhörigheten som kommer inifrån och som gör mig delaktig med alltet, närheten jag upplever även om jag till synes är ensam är för mig Hjälparen.

Liksom all kunskap om hur fröet utvecklas till en blomma ryms inom det oansenliga lilla fröet, ryms all kunskap vi behöver inom oss själva. I oss finns närvaron av Guds ande. Inom oss finns ett helande utrymme som expanderar i de stunder vi blir medvetna om att det finns där.

Utrymmet fylls till bredden av ljus och kärlek lika enkelt och självklart som en inandning. Ljuset och kärleken kan stilla alla känslostormar och fördriva all rädsla. Det är en helig plats som skänker frid och frihet.

I texten talar Jesus om för sina lärjungar: De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud. Och detta skall de göra därför att de inte har lärt känna Fadern och inte heller mig.

Jesus talar inte fördömande om dem som kommer att plåga hans lärjungar, liksom han inte fördömde dem som dödade honom själv. Han förlät dem eftersom de enligt honom inte visste vad de gjorde. De kände inte Gud, de var omedvetna om Guds närvaro.

När vi människor gör varandra illa, är det vårt ego som styr oss och i den bemärkelsen handlar vi omedvetet, vi är inte i kontakt med det gudomliga inom oss i de stunderna. Vi identifierar oss kanske istället helt med den negativa känsla som väller upp inom oss.

Hur hemskt vi än blir behandlade så uppmanar Jesus oss att förlåta. Vad vi än har råkat ut för i det förflutna, så är det förlåtligt och kan inte skada oss här och nu. I nuet finns befrielsen. Fri-gör-ande!