"Den gode herden"

Joh 10:1-10 (Tidigare publicerad 2008-04-03)

Jag är grinden, säger Jesus i texten. Många tolkar nog det som att Jesus är den enda vägen till Gud.

Jag läser ”Jag är” grinden. Namnet som Gud uppgav till Mose skulle vara Guds namn från släkte till släkte i evighet: ”Jag är”. Jag kallar det ibland närvaron eller det universella varandet.

”Jag är” som i andra texter uppges vara: Kärleken, ljuset, vägen, sanningen och livet.

Jesus vill inte upphöjas som person. Jesus är villig att offra sitt liv som person för att vi ska fatta vad det egentligen handlar om. Att vi är ett med Gud och att det avskilda Jaget är en mänsklig illusion.

”Jag är” blir det i presens, i dess grundform handlar det om ”att vara”.
Livet som ges oss i överflöd finns redan inom oss och grinden öppnar vi genom att bara vara.

Den inre rösten som talar till oss när tankarna tystnar och vi bara är här och nu, är ingen främmande röst, det är en röst vi känner igen. Ofta är den rösten ordlös, men vi känner igen den på den inre glädje och frid vi kan uppleva. Alla sinnen skärps och budskap kan komma till oss intuitivt eller i form av aha-upplevelser.

Det är ingenting vi ska prestera, inget mål vi ska uppnå, det finns där tillgängligt för oss hela tiden.

I varandet kan vi vila, i varandet viskar rösten i ditt öra: Jag älskar dig!
Det kittlar till av andedräkten mot mitt öra och jag ler av välbehag. Tacksam över att finnas till!