Min tro

(Tidigare publicerad: 2006-07-25)

Min trosbekännelse

Jag tror på medvetenheten om helheten.
Drivkraften i allt som lever, andas och växer.

Jag tror på människan, dess lust och längtan, lekfullhet och fantasi, dess förmåga till förändring,
nyfikenheten, skrattet och gråten.

Jag tror på närheten i ensamheten,
samhörigheten som kommer inifrån.

Jag tror på gemenskapen, på glädjen i att dela.
Jag tror på sambandet till allt levande,
djur och natur, till kosmos.

Jag tror på kärlekens och livets mysterier.
Jag tror på möjligheten!


För mig är tro att inte veta, men att trots det känna sig övertygad.
Anledningen till att jag kallar närvaron jag känner inom mig för Gud, beror nog mycket på min uppväxt. Jag är pastorsbarn och fick tidigt en benämning för det jag så tydligt känner inom mig. Min pappa var pastor i Missionskyrkan och jag blev som ung medlem i församlingen. Hade jag varit uppväxt någon annanstans i världen hade jag säkert haft andra bokstavskombinationer för det onämnbara mysterium som Gud är. Det finns inga bevis för att Gud existerar, men jag är en positiv person som har valt att tro för att jag helt enkelt inte kan låta bli.

Det som står i den Kristna trosbekännelsen känns inte viktigt för min tro. Det var därför jag skrev min egen trosbekännelse.

Jag tror att Gud likaväl kan använda sig av en våldtagen Maria eller en Maria som ger sig hän i lust till en förbipasserande yngling eller varför inte av Josef även om jag nog mer tror på någon av de andra versionerna. Det viktiga för mig är att Gud kan använda sig av vem som helst av oss. Vi kan alla låta oss fyllas av Guds kärlek och uträtta något för mänskligheten såsom Jesus gjorde. Genom att göra Jesus till ett övernaturligt väsen frånsäger vi oss ansvaret för hur det ser ut i världen. Vi är alla Guds barn och ju mer vi låter kärleken styra över våra handlingar, ju mer kan vi tillsammans förändra världen.

För min tro är det inte heller viktigt ifall Jesus uppstod eller ej. För mig är Guds kärleks kraft lika oändligt stor, även ifall inte uppståndelsen ägt rum. Jag tror mycket väl att uppståndelsen kan vara enbart symbolik. Genom att ha Jesus som förebild och ha vilja att efterlikna honom och fyllas av Guds kärleks ande kan vi bli "Jesus" i uppstånden form.

Jag har pratat med pastorn i min församling, eftersom jag känner att den Kristna Trosbekännelsen som den är utformad idag innehåller sånt som inte är viktigt för min tro idag. Jag har funderat på att säga upp mitt medlemskap av den anledningen. Jag har länge bara varit med som passiv medlem. Vår pastor ansåg att mitt oliktänkande istället kunde bidra till att människor som är osäkra på om de passar in, vågar ta steget in i en kristen gemenskap. Församlingens gemenskap har betytt oerhört mycket för mig under min uppväxt och det är absolut inget jag vill ta avstånd ifrån. Jag vill heller inte ta avstånd från de underbara människor som finns i min församling.

När jag dör tror jag att min fysiska kropp kommer att brytas ned till atomer som blir byggstenar till något nytt. Kärleken i oss, tror jag består. Kärleken upphör aldrig! Jag tror att kärleken återgår till det universella varandet och blir på nytt förutsättningar till den ständigt pågående skapelseprocessen.

Jag tror inte att någon människa föds ond. Onda handlingar tror jag kommer sig av egoism och rädsla. Lever man med ett öppet sinne, tror jag det är lättare att få kontakt med kärleken inom sig. Kärleken får egoism och rädsla att försvinna. Rädslan och egoismen finns också inom människan, men man kan medvetet styra över hur mycket plats det ska få i ens liv.

Att leva i kommunikation med kärleken inom sig, är för mig detsamma som bön

Det här är min personliga övertygelse, min Tro! Jag påstår inte att jag vet. Vem vet, kanske kommer det visa sig att det enbart är den mänskliga hjärnan som uppfunnit tron för att hitta mening i tillvaron. Det viktiga för mig är att tron hjälper mig i nuet.

För mig är det en självklarhet att acceptera alla typer av Gudsuppfattningar utan att fördöma någon. Jag tror på kärleken och den återkommer ju inom de flesta religioner. Jag tycker det är mer intressant att fokusera på det som förenar oss istället för det som skiljer oss.

Jag tror att Gud finns i hela skapelsen. Det är i Gud vi lever rör oss och finns till. Vi är skapade till Guds avbild. Vi är gudomliga väsen. Guds rike finns inom oss.

Jag tror att det gudomliga bor i vårt innersta. Om än bara som en liten droppe av det hav som är Gud. Även om det bara är en liten, liten droppe så är det samma Vatten. I vågorna av det hav som vi tillsammans bildar, kan vi nå varandra, kommunicera med varandra, sända önskningar som gagnar det gemensammas bästa.