"Kristus är uppstånden"

matt 28:1-20 (Tidigare publicerad 2008-04-02)

Påskdagens text är en hyllning till livet som överlever allt. Jag har skrivit tidigare att det för min tro inte känns viktigt ifall Jesus uppstod eller ej, och då menar jag uppstod på det sätt som beskrivs i bibeln. I min tro uppstår allt liv. All livsenergi används om och om igen. Antar nya skepnader men är alltid densamma, en del av det universella varandet, livsanden i alltet.

Död och liv är nära vänner och beroende utav varandra i livets kretslopp. Närvaron när livet ges och när livet tas är total och densamma. För människor som lever nära naturen, de så kallade naturfolken är återfödelse något helt naturligt. I kulturer där jaget fått stor betydelse, verkar behovet av ledare vara större. Någon som kan upplysa och leda människan tillbaka till sitt ursprung.

Jesus får människor som tappat kontakten med livets källa och förlorat sig i tanken på att deras jag skulle vara avskilt från det universella varandet, Jesus får dem att förstå att döden inte är slutet. Döden är en ny början.

Livet är och förblir ett ständigt mirakel och jag överlämnar mig i tillit till att livet använder mig i ett gott syfte, till att tjäna det gemensammas bästa.

Jag förundras över allt som sker när jag låter livet få fritt spelrum genom mig. Alla möjligheter som ges mig, alla möten som berikar. Hur fantastiskt allt samverkar när jag låter livet flöda genom mig.