"Vägen till korset"

Matt 21:1-11 (Tidigare publicerad 2008-03-13)
Intåget i Jerusalem

Den här texten känns väldigt bekant. Palmsöndagens text är mycket riktigt samma text som kyrkoåret inleddes med vid första advent. Undrar varför man väljer att använda den här texten två gånger under året, när bibeln rymmer så många andra texter?

Vid advent skrev jag om förväntningar. Folket hade stora förväntningar på Jesus. Han uppfyllde de gamla profetiorna, kom ridande på en åsna som det förutsagts. Föga anade folket då, att denne man snart skulle komma att avrättas. Denne man som de trodde skulle bli deras kung.

Ofta tror vi oss förstå och veta vad som kommer att hända, vad som är meningen ska ske. Ur det tillståndet uppstår ofta en frustration och en stagnation. Vi blir låsta i vår förväntan. Vi är inte längre öppna för livets alla möjligheter.

Jag drömde härom natten att jag var havande. Barnet jag bar inom mig var mer än fullgånget men ville inte komma ut. Jag kunde föra långa konversationer med mitt barn, där det fastnat i förlossningskanalen, men jag kunde inte förlösa det, det hade växt sig för stort.

Det jag upplever som förlösande är att släppa taget om mina förväntningar och vada ut i det okändas hav, där vad som helst kan hända. Alla känslor får passera, skölja genom mig som en flodvåg.

Det är så befriande att bli medveten om det levande, som bara är i närvaron här och nu.
Jag behöver inte begripa ett dugg eller veta någonting om framtiden.

Nu kan jag uppleva och njuta av livet som föds i varje ögonblick. Nu kan vi dansa, ropa, sjunga och strö ut palmblad för att hylla livet i allt som är. Vi behöver inte vänta på något som ska komma. Himmelriket finns redan mitt ibland oss. Himmelriket finns inom oss. Ur närvaron uppstår samhörigheten med allt som är.