"Förlåtelse utan gräns"

(Tidigare publicerad: 2007-11-15

Matt 18:15-18
En broder som gör orätt

Jag tycker det känns bra att Jesus faktiskt inte tycker att vi ska finna oss i att bli behandlade hur som helst. Det som Jesus säger i en annan text om att vända andra kinden till kan misstolkas till att man ska utstå vad som helst.

Vi är inga offer. Vi har själva ansvar att förändra den situation vi inte mår bra av att vara i.
När man känner sig orättvist behandlad av någon och den personen inte lyssnar på vad man säger utan förvränger det till att betyda någonting annat, kan det vara bra att tala med någon utomstående.
Att be någon om hjälp och att få ett andra omdöme kan faktiskt vara viktigt.

I många fall av kvinnomisshandel är kvinnan oförmögen att be om hjälp. Hennes självkänsla är så skadad att hon tror sig förtjäna att bli slagen. När två parter träter och ord står mot ord är det lätt att bli förledd att tro att det måste vara en själv det är fel på och då utstår man sånt som man inte mår bra av.

Jesus uppmanar oss att be om hjälp när någon gör oss orätt. En kvinna som blir slagen och förlåter sin man om och om igen, utan att avslöja den oförrätt som begåtts, följer inte Jesus råd.

Han säger att om den som gjort orätt inte lyssnar så sök först hjälp och lämna sedan den som inte lyssnar. När du väl tagit dig ur den situation du inte mår bra av kan du förlåta och gå vidare.

”Förlåtelse utan gräns” är temat på söndagens gudstjänst. Den befrielse det är att kunna förlåta har jag skrivit om tidigare. Att förlåta innebär att man inte längre står i skuld till varandra. Förväntar man sig fortfarande någon form av ”botgöring” från den andre har man ännu inte helt förlåtit.

Att förlåta gör det möjligt att gå vidare utan bitterhet. Det är inte alltid man får förlåtelse. En del människor kommer att fortsätta att vara besvikna och arga över saker som vi har gjort.
”Låt inte solen gå ner över din vrede” lyder ett gammalt ordspråk och visst sover man bättre när man lyckats lösa oförrätter.