"Ett är nödvändigt"

(Tidigare publicerad: 2007-09-13

Matt 6:31-34

Med min nya ambition att tolka Jesus ur en hednings perspektiv slog jag glatt upp en av söndagens evangelietexter. Vad möter mig där om inte en fördomsfull Jesus gentemot oss hedningar. Här påstår han att hedningarna bekymrar sig över mat, dryck och kläder.

Rätt skönt att han uttrycker sig så där ogudaktigt, jag tillhör nämligen dem som ser upp till honom för att han var människa. En människa som valde att låta sina handlingar och ord styras av det gudomliga inom sig. Kärleken inom sig.

Personligen känner jag mig rätt befriad från den typen av bekymmer som han talar om. Essensen i texten tog jag tydligen till mig redan i söndagsskolan. Mina barn har undervisats av Timon och Pumba i Disneys Lejonkungen på samma tema. Hakuna Matata: Inga bekymmer.

”Ett är nödvändigt” lyder temat för söndagens gudstjänst. Vad syftar det på? Att vara befriad från bekymmer är för mig att känna tillit. Tillit är för mig nödvändigt. Tilliten till livets skapare, den gudomliga kärleken som finns inom oss alla. Tilliten befriar mig, lyfter mig och bär mig.

Passande är dessa ord till mig i dessa dagar. Jag har precis förlorat mitt jobb och det naturliga är nog att börja bekymra sig ekonomiskt i ett sånt läge. Orden påminner mig om att det inte finns någon anledning till oro. Pengar har av någon konstig anledning aldrig fattats mig. Jag är visserligen rätt bra på att rätta magen efter matsäcken, men det är tilliten jag känner till livet som gör att jag inte oroas. Tvingas jag att leva under knappare förhållanden i framtiden så är säkert det en nyttig erfarenhet.

Häromdagen talade jag med en kvinna på OK som sa sig inte ha råd att stanna hemma från jobbet då hon blev sjuk för att det dras så mycket från lönen. Vad hemskt att känna det så. Finns det verkligen anledning att behöva känna så i Sverige. Jag antar att det är lättare att ta till sig Jesus ord och verkligen känna tilliten om man får i sig dem redan med modersmjölken.

För ett litet barn är denna typ av tillit en självklarhet. När Alfons pappa säger åt Alfons att inte vara så barnslig kontrar Alfons med att säga till sin pappa: Måste du vara så ”vuxlig”? Begrunda Alfons fråga och alla ni som sedan väljer att vara mindre ”vuxliga” och mera barnsliga, till er vill jag bara avsluta med att säga: Hakuna Matata!