"Den yttersta tiden"

(Tidigare publicerad: 2007-11-16)

Matt 24:3-14
Talet om tidens slut

Den yttersta tiden är temat för söndagens gudstjänst. De tecken som Jesus beskriver för sina lärjungar känner vi igen från de flesta tidsepoker. Kanske är vi alltid nära tidens upphörande, tidens slut? För många kanske det låter skrämmande, men när vi mår som allra bäst brukar vi ofta beskriva med att ”tiden står stilla”.

Tiden upphör ofta att existera! Då vi gör något vi älskar, något vi lägger ner hela vår själ i, då har vi inte längre någon uppfattning om tiden. Vi är befriade från tidens stress. Vi Är i Nuet.

Personer med autismspektrumsstörningar sägs ha ”dålig” tidsuppfattning. Jag håller inte med om att den är dålig, men den är annorlunda. Småbarn har ingen tidsuppfattning men en avsevärd förmåga att uppleva nuet. Senare i livet kommer alla krav från omgivningen som de flesta av oss kan lära oss att anpassa oss efter.

Barn med autismspektrumstörningar behöver ofta hjälpmedel som visualiserar tid, man kan använda en äggklocka, timstock, scheman eller en handdator. Dessa hjälpmedel gör inte att de börjar fungera som oss andra.

Varför jag tror att dessa hjälpmedel fungerar är att barnen befrias från stressen av omgivningens krav och förväntningar och oron över vad som ska hända sedan och man tillåts vara i sitt naturliga tillstånd: Här och Nu!

I boken ”Momo Kampen om tiden” av Michael Ende, är det små grå män som kommer och köper vår tid och sedan glömmer man bort de grå männen och man förstår inte varför ens tid aldrig räcker till längre.

Jag tror vi kan bli medvetna om och lyckas avslöja vad som hindrar oss från att vara här och nu. Det himmelska tillståndet uppnår vi genom att bli som barn. En stor närvaro finns i den lilla människan, en närvaro jag kallar Gud.