"Livets källa"

Joh 5:31-36 (Tidigare publicerad 2008-01-19)

Temat för söndagens gudstjänst är ”Livets källa”
Det livsnödvändiga vattnet som är en återspegling av Gud.

Under natten har jag hört regnet smattra mot taket och det har påmint mig om källan.

Det tröstande regnet som på min tidigare promenad blandades med mina tårar.

Tårarna som har en förmåga att rena mig inifrån.
Ibland känns det som om man har blivit dragen genom smutsen.

Att försöka göra motstånd visar sig bara tillföra en mer skada.
Då blir min tillflykt källan.

Denna gång omges källan av skyddande tät skog. På nakna fötter som känner stigen väl är det lätt att ta sig fram trots det nattsvarta mörkret.

Skogen är varm och trygg, inga faror kan nå mig här.
Så uppenbarar sig källan i en glänta där månskenet lyckats ta sig fram.

Jag tar av mig resterna av mina leriga kläder och ser ner på min smutsiga sargade kropp.
Vattnet i källan är rent och klart och tar emot mig som en varm omfamning.

Vattnet från källan renar och helar mig. Jag ligger länge och flyter på rygg och känner hur vattnet bär mig.
Jag ligger så ända till gryningsljuset kommer. Ljuset som är en annan återspegling av Gud.

Ljuset som för med sig glädjen och friden.
Jag lever, jag överlever allt!