måndag 1 december 2008

"Jesus är vårt hopp"

Mark 4:35-41 (Tidigare publicerad 2008-02-02)
Stormen tystas

Stormar drabbas vi alla av ibland. De sliter och drar i oss och väcker vår rädsla. Vi kan rent av försättas i panik av all den oro som sköljer över oss. Känslostormarna som vi inbillar oss kommer att slita hjärtat ur kroppen på oss…är bara en stilla krusning på ytan.

Ur den oändliga oceanens perspektiv är det som drabbar oss som en stilla krusning på ytan.

I djupet är allting lugnt och stilla. Inom oss finns en ocean som kryllar av liv. En ocean av kärlek som tar emot oss och bär oss.

Att leva innebär att vi får genomgå många stormar.
Att tro är att mitt i stormen någonstans ändå veta att stormen kommer att bedarra.

Jag dyker ner under ytan och förundras över stillheten, skönheten i de vackra korallreven. Hur kunde jag tro att stormen skulle kunna skada mig?

Inga kommentarer: