"Försonaren"

Joh 11:46-57 (Tidigare publicerad 2008-03-08)

”Försonaren” är söndagens Gudtjänsttema. Man pratar i kyrkan om Jesus, som ett försoningsoffer. Att Jesus dog för våra synder. Jag tycker att det hela känns lite efterkonstruerat. Att se på människan som en syndare, tycker jag känns betryckande och negativt.

Att förminska människan, tycker jag är att förminska Gud.

Människan som är skapad till Guds avbild, till en gudomlig varelse. Skulle vi vara misslyckade kopior som måste rättas till? Jag tror vi är skapade alldeles perfekta! Vi är utrustade med allt vi behöver för att nå vår fulla potential.

Jesus är en sann läromästare i konsten att leva fullt ut. Han visade oss möjligheten att leva ut vårt sanna jag, vårt innersta väsen, vår gudomlighet.

Jag var för en tid sedan på en andakt i Svenska kyrkan, där prästen sa:” Det finns många vägar till Jesus, men det finns bara en väg till Gud och det är Jesus.”

Så tror definitivt inte jag! Jag tror att vägen som tar oss till Gud, är en väg som leder inåt i oss själva. Inom oss finns skatten, pärlan, det växande fröet, som väntar och längtar efter att vi ska ge det näring att växa och blomstra.

Vi väljer själva varje dag, varje stund, om vi vill vara sanna mot oss själva, om vi vill ge oss själva utrymme att växa. Växa utanför ramarna, för vad som anses vara ”lagom” Växa utan att låta oss begränsas av andra.

Du duger! Ja, mycket mer än så, du är fullkomligt underbar!
Frigör, förlös ditt sanna jag!

Vi är gudagåvor till varandra!