onsdag 3 december 2008

"Att lyssna i tro"

Tidigare publicerad: 2007-10-05

Joh 7:14-18

I den här texten som är söndagens predikotext, tycker jag att Jesus uttrycker något viktigt. Han säger ”Min lära är inte min”. Jesus säger inte att han är Gud och att vi ska ära honom.

Jesus har inte studerat sig till sin kunskap. Var kommer kunskapen ifrån?

Guds namn är enligt bibeln:”Jag Är”. Gud är alltså själva ”Varandet”. När jag befinner mig i nuet kan jag uppleva det inom mig, när jag blir stilla och befrias från det ständiga tankebruset. När jag är närvarande i stunden och i det jag gör.

Jag ser kroppen och intellektet som en skickligt konstruerad dator som kan fungera av sig själv och sättas på autopilot. Om ingen använder datorn tjänar den inget syfte. Den kan sysselsätta sig med meningslösheter i det oändliga som inte leder någonstans.

”Varandet” inom oss är vårt verkliga Jag. Vårt innersta väsen. I den medvetenheten kan vi känna samhörigheten med helheten. Vårt Jag är inte vår kropp och vårt intellekt. Jaget Är bara och finns inom oss alla.

Jesus säger: ”Jag Är” Kärleken. ”Jag Är” Sanningen och Livet. Jesus är en människa som Vi men han låter sig användas som ett verktyg av ”Varandet” inom honom.

Kunskapen upplever jag finns i ”Varandet” och kommer till oss genom aha-upplevelser. Verkliga insikter är inget jag får till mig genom att använda min tankeförmåga. Insikterna kommer när jag slutar tänka och bara Är.

”Varandet” finns inom oss alla. När vi är mycket små barn lever vi alla närvarande i nuet. Närvarande - Nära varandet. Vi är. Tankeapparaten kan föra oss bort från ”Varandet” in i framtiden eller fast i det förflutna.

Tankeapparaten kan sysselsätta sig med destruktiva analyser av vårt förflutna eller framtiden och även av den nuvarande situationen. Det kan skapa ”virus” i vår tankeapparat som gör oss verkligt sjuka.

Att låta mitt verkliga Jag styra ”datorn” istället för tvärtom är vad jag vill försöka göra och ibland lyckas jag med det. Andra gånger ”hänger sig” skiten, men då kan man alltid prova att starta om. Att låta den vara avstängd en tid kan vara mycket välgörande!

"Tacksägelsedagen"

Tidigare publicerad: 2007-10-13

Luk 17:11-19
Tio spetälska botas

På söndag är det Tacksägelsedagen. Den här texten ”De tio spetälska botas” visar prov på både tacksamhet och otacksamhet. Jag kan inte låta bli att som Jesus undra varför inte de andra kom tillbaka och tackade.

Tänkte de att de säkert hade blivit friska i vilket fall som helst? Att de faktiskt förtjänade att bli friska?

Ofta är det först när människor drabbas oerhört hårt och nästan allt tas ifrån dem som de vaknar upp och känner tacksamhet. Att drabbas av en svår sjukdom kan förändra en människas liv, så att man äntligen börjar värdesätta livet.

Vårt ego sysselsätter sig ofta med att fokusera på det vi inte har. Vårt ego känner avundsjuka och svartsjuka gentemot andra människor som verkar mer lyckligt lottade.

Jag tror att vi har utrustats med olika gåvor av en orsak och att det är först när vi kan känna tacksamhet över att vi är de vi är som vi kan blomstra, växa och ge frukt.

Egot sätter många käppar i hjulet och om vi istället kan se alla människor som olika funktioner i en och samma kropp tror jag livet fungerar mer som det var tänkt. Om vi slutar se på oss själva som individer separerade från den övriga skapelsen finns inte längre någon anledning till avund och svartsjuka.

Jag tror på medvetenheten om helheten. Egot har egentligen ingen egen existens. Den är mer som en parasit som tar oss i besittning och suger näring ur oss.

Tacksamhet är något vi alla har tillgång till. Vi kan uppleva tacksamhetens oerhörda lyckorus Nu. Varför vänta med att upptäcka dess kraft tills du nästan mist livet?

Tycker du att du inte har något att känna dig tacksam över? Ta i så fall en promenad och befria dig från egots negativa påverkan en stund. Upplev allting runt omkring med dina sinnen. Lyssna, se, smaka, hör och känn. Känn den totala närvaron i din kropp och försvinn inte iväg i tankarna. Var här och Nu.

För mig är det omöjligt att inte känna tacksamhet i sådana stunder, jag blir upp över öronen förälskad i Livet!
Livet som finns inom mig och runt omkring mig, i allt och i alla! Tack!

"Att leva tillsammans"

Tidigare publicerad: 2007-10-19

Mark 3:31-35
Jesu familj

Jag citerar Wikipedia:” Temat för söndagens bibeltexter enligt evangelieboken är Att leva tillsammans, och en välkänd text är den text ur Markusevangeliet där Jesus tar avstånd från sin mor och sina bröder.”

Jag tolkar inte det Jesus säger som att han tar avstånd från sin mor och sina bröder. Jag tycker att han genom det han säger istället utökar sin familj till att innefatta alla som gör Guds vilja.

Att göra det man innerst inne känner är rätt kan visserligen ibland innebära att man tar avstånd från andra människors försök att påverka en att göra något annat.

Visst kan vissa beslut och vägval i livet innebära att man tvingas ta avstånd från sin familjs inflytande över ens liv. Känner man inte att man har sin familjs fulla stöd i det man gör är det nödvändigt att ibland ta avstånd och istället hämta stöd från andra människor som accepterar och uppmuntrar dig att vara den du innerst inne är.

Det är inte människorna man behöver ta avstånd från utan kanske mer vissa situationer som man kan behöva undvika. Att möta motstånd kan naturligtvis också vara utvecklande och stärka ens egen övertygelse, men att leva tillsammans med människor som tror på ens inre kraft och förmåga är vad som får oss att blomstra.

Eftersom jag tror att Gud bor i vårt innersta, att vi alla är gudomliga väsen, så är det när vi följer vårt innersta som vi gör Guds vilja.

Hur kan man då skilja på vad som är vårt egos intressen och vad som är vår innersta vilja?

När vi tillfredställer vårt egos behov, kan det ge oss en mängd tillfälliga känsloupplevelser, men den inre frid och glädje som kommer av att man följer sitt innersta tror jag däremot inte kan infinna sig när egot styr oss.

När Jesus säger till människorna som samlats runt omkring honom, att de är hans bröder och systrar, visar han på hur vi kan fungera som en enda stor familj genom att vara de vi innerst inne redan Är.

Inledning - utvärdering

Vad ni kan läsa i denna blogg är min tolkning av vad Jesus säger och gör i de evangelitexter som finns föreslagna enligt kyrkoåret. Jag startade detta projekt för att jag ville komma fram till ifall jag fortfarande hör hemma i den kristna församling där jag är uppväxt. Jag ville veta vilken inverkan Jesus budskap har på mig idag.

Min vision är att alla kyrkor och samlingslokaler skulle vara platser där människor kan mötas i kärlek och respekt oavsett religionstillhörighet eller politisk hemvist. Mötas för att dela upplevelser och erfarenheter men främst för att uppleva gemenskap där man accepteras och älskas precis som man är.

Hade Jesus om han levt i form av människa idag, valt att tillhöra någon församling? Han var född in i judendomen, såsom jag är född in i kristendomen. Han förnekade inte sina rötter inom judendomen, men hans budskap var nytt och innefattade alla människor. Han verkade huvudsakligen utanför synagogorna i möte med den enskilda människan.

Jag vill se och bekräfta den gudomliga närvaro jag kan uppleva i alla människor, på samma sätt som jag kan se den gudomliga närvaron i naturen. Många människor har dåliga erfarenheter av vad som gjorts i religionens namn, när Guds namn missbrukats som ett maktmedel i egoistiska intressen eller för en såkallad ”god sak”. Det finns så oerhört mycket besvikelse hos människor att de automatiskt tar avstånd till allt vad Gud och kyrka heter och det med min fulla förståelse.

Jag bär inte på några negativa erfarenheter vad gäller min egen uppväxt i missionskyrkan, utan för mig fungerade församlingen som ett slags skyddsnät som kom med positiva tillrop när det gällde att framträda med sång eller säga något i gudstjänsten, så långt ifrån idoljuryns fördömande man kan komma.

I barn och ungdomsverksamheten i missionskyrkan blev jag ständigt påmind om hur värdefull och älskad jag är av Gud. Där upplevde jag inte någon form av utslagning utan aktiviteterna byggde för det mesta på samarbetsövningar där alla vinner.

Jag tycker i stort att kyrkornas verksamhet fyller en viktig funktion i samhället. Risken med församlingen är att den blir en klubb för inbördes beundran, att det blir ett vi mot världen, istället för ett vi i världen. Jag vill vara en del av helheten, samhörigheten med alla människor och vill inte ingå i en gemenskap där man måste tro på ett speciellt sätt för att få vara med.

Jag upplever att det finns ett utrymme, bortom alla ord, där vi kan nå varandra och se varandra här och nu. Där vi kan mötas om än bara för ett ögonblick, i ett uppklarat ljus. Vårt förflutna har ingen betydelse, vad vår tankeapparat har kommit fram till och dragit för slutsatser spelar ingen roll.

Kärlekens och livets mysterier är inget vi någonsin till fullo kommer att fatta med hjärnan. Vi kan försöka att uttrycka vår upplevelse genom ord, konst och musik, men på djupet är upplevelsen något obeskrivbart som bara Är.

Ett Varande som vi delar!

tisdag 2 december 2008

Min tro

(Tidigare publicerad: 2006-07-25)

Min trosbekännelse

Jag tror på medvetenheten om helheten.
Drivkraften i allt som lever, andas och växer.

Jag tror på människan, dess lust och längtan, lekfullhet och fantasi, dess förmåga till förändring,
nyfikenheten, skrattet och gråten.

Jag tror på närheten i ensamheten,
samhörigheten som kommer inifrån.

Jag tror på gemenskapen, på glädjen i att dela.
Jag tror på sambandet till allt levande,
djur och natur, till kosmos.

Jag tror på kärlekens och livets mysterier.
Jag tror på möjligheten!


För mig är tro att inte veta, men att trots det känna sig övertygad.
Anledningen till att jag kallar närvaron jag känner inom mig för Gud, beror nog mycket på min uppväxt. Jag är pastorsbarn och fick tidigt en benämning för det jag så tydligt känner inom mig. Min pappa var pastor i Missionskyrkan och jag blev som ung medlem i församlingen. Hade jag varit uppväxt någon annanstans i världen hade jag säkert haft andra bokstavskombinationer för det onämnbara mysterium som Gud är. Det finns inga bevis för att Gud existerar, men jag är en positiv person som har valt att tro för att jag helt enkelt inte kan låta bli.

Det som står i den Kristna trosbekännelsen känns inte viktigt för min tro. Det var därför jag skrev min egen trosbekännelse.

Jag tror att Gud likaväl kan använda sig av en våldtagen Maria eller en Maria som ger sig hän i lust till en förbipasserande yngling eller varför inte av Josef även om jag nog mer tror på någon av de andra versionerna. Det viktiga för mig är att Gud kan använda sig av vem som helst av oss. Vi kan alla låta oss fyllas av Guds kärlek och uträtta något för mänskligheten såsom Jesus gjorde. Genom att göra Jesus till ett övernaturligt väsen frånsäger vi oss ansvaret för hur det ser ut i världen. Vi är alla Guds barn och ju mer vi låter kärleken styra över våra handlingar, ju mer kan vi tillsammans förändra världen.

För min tro är det inte heller viktigt ifall Jesus uppstod eller ej. För mig är Guds kärleks kraft lika oändligt stor, även ifall inte uppståndelsen ägt rum. Jag tror mycket väl att uppståndelsen kan vara enbart symbolik. Genom att ha Jesus som förebild och ha vilja att efterlikna honom och fyllas av Guds kärleks ande kan vi bli "Jesus" i uppstånden form.

Jag har pratat med pastorn i min församling, eftersom jag känner att den Kristna Trosbekännelsen som den är utformad idag innehåller sånt som inte är viktigt för min tro idag. Jag har funderat på att säga upp mitt medlemskap av den anledningen. Jag har länge bara varit med som passiv medlem. Vår pastor ansåg att mitt oliktänkande istället kunde bidra till att människor som är osäkra på om de passar in, vågar ta steget in i en kristen gemenskap. Församlingens gemenskap har betytt oerhört mycket för mig under min uppväxt och det är absolut inget jag vill ta avstånd ifrån. Jag vill heller inte ta avstånd från de underbara människor som finns i min församling.

När jag dör tror jag att min fysiska kropp kommer att brytas ned till atomer som blir byggstenar till något nytt. Kärleken i oss, tror jag består. Kärleken upphör aldrig! Jag tror att kärleken återgår till det universella varandet och blir på nytt förutsättningar till den ständigt pågående skapelseprocessen.

Jag tror inte att någon människa föds ond. Onda handlingar tror jag kommer sig av egoism och rädsla. Lever man med ett öppet sinne, tror jag det är lättare att få kontakt med kärleken inom sig. Kärleken får egoism och rädsla att försvinna. Rädslan och egoismen finns också inom människan, men man kan medvetet styra över hur mycket plats det ska få i ens liv.

Att leva i kommunikation med kärleken inom sig, är för mig detsamma som bön

Det här är min personliga övertygelse, min Tro! Jag påstår inte att jag vet. Vem vet, kanske kommer det visa sig att det enbart är den mänskliga hjärnan som uppfunnit tron för att hitta mening i tillvaron. Det viktiga för mig är att tron hjälper mig i nuet.

För mig är det en självklarhet att acceptera alla typer av Gudsuppfattningar utan att fördöma någon. Jag tror på kärleken och den återkommer ju inom de flesta religioner. Jag tycker det är mer intressant att fokusera på det som förenar oss istället för det som skiljer oss.

Jag tror att Gud finns i hela skapelsen. Det är i Gud vi lever rör oss och finns till. Vi är skapade till Guds avbild. Vi är gudomliga väsen. Guds rike finns inom oss.

Jag tror att det gudomliga bor i vårt innersta. Om än bara som en liten droppe av det hav som är Gud. Även om det bara är en liten, liten droppe så är det samma Vatten. I vågorna av det hav som vi tillsammans bildar, kan vi nå varandra, kommunicera med varandra, sända önskningar som gagnar det gemensammas bästa.

Församlingstillhörighet

(Tidigade publicerad: 2007-09-13)

Jag är fortfarande medlem i Missionskyrkan. Eftersom jag inte varit där på länge och församlingen sammanslutits med två andra församlingar trodde jag att det bildats en ny församling som man aktivt måste söka medlemskap i, så var det inte. Om jag inte längre vill tillhöra församlingen måste jag istället aktivt säga upp mitt medlemskap.

Enligt ett religionstest jag gjort på nätet är jag inte särskilt ”kristen”. Så här såg mitt resultat ut:


1. Neo-Pagan (100%)

2. New Age (93%)

3. Mahayana Buddhism (88%)

4. Unitarian Universalism (85%)

5. Liberal Quakers (82%)

6. New Thought (76%)

7. Scientology (74%)

8. Reform Judaism (66%)

9. Taoism (65%)

10. Theravada Buddhism (65%)

11. Hinduism (63%)

12. Christian Science (Church of Christ, Scientist) (62%)

13. Mainline to Liberal Christian Protestants (61%)

14. Secular Humanism (53%)

15. Jainism (51%)

16. Sikhism (51%)

17. Bahá'í Faith (48%)

18. Orthodox Judaism (36%)

19. Orthodox Quaker (35%)

20. Islam (29%)

21. Nontheist (22%)

22. Church of Jesus Christ of Latter-Day Saints (18%)

23. Mainline to Conservative Christian/Protestant (16%)

24. Jehovah's Witness (14%)

25. Seventh Day Adventist (14%)

26. Eastern Orthodox (9%)

27. Roman Catholic (9%)


Det skulle vara spännande att se resultatet på ovanstående religionstest gjort av Jesus. Jag är inte så säker på att han skulle bli särskilt kristen heller.

Resultatet till trots har jag beslutat mig för att vara kvar som medlem i Missionskyrkan.
Min uppväxt i församlingen har varit betydelsefull för mig och min tro. Att man inom den kristna kyrkan valt att betona saker som jag inte tycker känns viktiga, behöver inte betyda att min frihet att tolka saker och ting på mitt sätt begränsas.

De senaste 20 åren har jag oerhört sällan tagit fram min bibel. Nu har det i mig väckts en nyfikenhet i vad de texter som det predikas över i kyrkorna har att säga mig idag. Min idé är att med mitt ”hedningaperspektiv” göra min tolkning av söndagens text enligt kyrkoåret.

Det återstår att se om jag orkar hålla detta projekt vid liv under ett helt år….

"Domsöndagen"

(Tidigare publicerad: 2007-11-23)

Matt 25:32-46
Människosonens dom

På söndag är det Domssöndagen och då läses denna text i många kyrkor. När jag tolkar den här texten läser jag: När medvetenheten om Varandet kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då sätter sig Varandet på härlighetens tron i människornas hjärtan!

Vad händer då? Jo då tror jag att Varandet skiljer Kärleken från egot. Varandet avvisar egoismen i vårt liv och befrämjar kärlek och medmänsklighet.

Kärleken är det som aldrig upphör. Kärleken är evig. Vårt ego är förgängligt och kommer att upphöra.

Kärlekens kraft tror jag består även när vår kropp dör. När kroppen dör och ej längre skiljer våra själar åt, tror jag att det kommer att bli uppenbart för oss att det vi gör för en medmänniskas bästa gynnar vårt gemensamma Varande.

Helvetet tror jag endast kan existera i den människa som helt styrs av sitt ego. Helvetet existerar då som en illusion i den människans liv, en illusion som kan gå upp i rök när Varandet avslöjar den.

När man inte längre står ut med sig själv och sitt liv är avslöjandet nära, då väcks möjligheten att släppa illusionen om jaget och kliva ut ur egots trånga obekväma kostym. Att bara få vara i varandet, i Kärleken, befriande naken och närvarande.