"Livets bröd"

Joh 6:1-15 (Tidigare publicerad 2008-03-01)
Mat åt fem tusen

Ni som sett filmen ”Jesus från Nasaret” som gjordes på sjuttiotalet, ser kanske en Jesus med glasartad tom blick i detta så kallade brödunder och gigantiska råa fiskar som väller fram i folkmassan.

Just gestaltningen av denna händelse upplevde jag som det absolut sämsta i den filmen.

Det som ska lyftas fram i denna text tycker jag är den osjälviske pojken!

Ett barn som tänker mer på det gemensammas bästa än på sitt eget.

Han ger villigt av det han har, med tro och hopp om att hans gåva ska kunna göra skillnad.
Jesus tackar Gud för brödet och fiskarna som pojken delat med sig av.

Vad händer inom människorna som bevittnar detta? Det som händer med mig är att lusten att dela med mig vaknar. Tron på människan och att det kommer att räcka till oss alla om alla delar med sig.

Jag tror alltså inte att Jesus trollade fram en massa råa fiskar. Det han gjorde var att röra vid människors hjärtan genom sin tro på möjligheten att vi skulle kunna inspireras och förändras av pojkens osjälviskhet och tro.

Jag tror de gjorde det. Människorna började dela med sig av sin undangömda, medhavda matsäck och det visade sig vara mer än tillräckligt till alla.

Att se till det gemensammas bästa, när det gäller fördelningen av jordens resurser, är en verklig utmaning för oss som lever i ett land med överflöd på många områden. Vad händer om vi börjar tänka mindre på oss själva?

Det man i de så kallade rika länderna lider brist på är ofta kärlek, gemenskap och mening med tillvaron, ibland är det kanske en följd av själviskhet. Att dela med sig av de gåvor som man fått, att dela med sig av sig själv, gör enligt min mening tillvaron mer meningsfull och lyckligare.

Jag tror på möjligheten att tillsammans skapa en värld i fred och kärlek, där alla kan äta sig mätta.
Jag tror på möjligheten!