tag:blogger.com,1999:blog-18010508295302573712023-11-15T09:01:50.799-08:00Evangelium enligt FilosofiaJag publicerar nu mina bibelbetraktelser skrivna under kyrkoåret 2007-2008 i en alldeles egen blogg. Här avslöjas varför jag och Jesus inte är kristna.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.comBlogger55125tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-88449103606489159252008-12-03T10:05:00.000-08:002008-12-03T10:10:35.012-08:00"Att lyssna i tro"Tidigare publicerad: 2007-10-05 <br /><br />Joh 7:14-18 <br /><br />I den här texten som är söndagens predikotext, tycker jag att Jesus uttrycker något viktigt. Han säger ”Min lära är inte min”. Jesus säger inte att han är Gud och att vi ska ära honom. <br /><br />Jesus har inte studerat sig till sin kunskap. Var kommer kunskapen ifrån?<br /><br />Guds namn är enligt bibeln:”Jag Är”. Gud är alltså själva ”Varandet”. När jag befinner mig i nuet kan jag uppleva det inom mig, när jag blir stilla och befrias från det ständiga tankebruset. När jag är närvarande i stunden och i det jag gör.<br /><br />Jag ser kroppen och intellektet som en skickligt konstruerad dator som kan fungera av sig själv och sättas på autopilot. Om ingen använder datorn tjänar den inget syfte. Den kan sysselsätta sig med meningslösheter i det oändliga som inte leder någonstans. <br /><br />”Varandet” inom oss är vårt verkliga Jag. Vårt innersta väsen. I den medvetenheten kan vi känna samhörigheten med helheten. Vårt Jag är inte vår kropp och vårt intellekt. Jaget Är bara och finns inom oss alla.<br /><br />Jesus säger: ”Jag Är” Kärleken. ”Jag Är” Sanningen och Livet. Jesus är en människa som Vi men han låter sig användas som ett verktyg av ”Varandet” inom honom.<br /><br />Kunskapen upplever jag finns i ”Varandet” och kommer till oss genom aha-upplevelser. Verkliga insikter är inget jag får till mig genom att använda min tankeförmåga. Insikterna kommer när jag slutar tänka och bara Är.<br /><br />”Varandet” finns inom oss alla. När vi är mycket små barn lever vi alla närvarande i nuet. Närvarande - Nära varandet. Vi är. Tankeapparaten kan föra oss bort från ”Varandet” in i framtiden eller fast i det förflutna. <br /><br />Tankeapparaten kan sysselsätta sig med destruktiva analyser av vårt förflutna eller framtiden och även av den nuvarande situationen. Det kan skapa ”virus” i vår tankeapparat som gör oss verkligt sjuka.<br /><br />Att låta mitt verkliga Jag styra ”datorn” istället för tvärtom är vad jag vill försöka göra och ibland lyckas jag med det. Andra gånger ”hänger sig” skiten, men då kan man alltid prova att starta om. Att låta den vara avstängd en tid kan vara mycket välgörande!Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-84072730701120111732008-12-03T09:59:00.000-08:002008-12-03T10:04:46.076-08:00"Tacksägelsedagen"Tidigare publicerad: 2007-10-13 <br /><br />Luk 17:11-19 <br />Tio spetälska botas<br /><br />På söndag är det Tacksägelsedagen. Den här texten ”De tio spetälska botas” visar prov på både tacksamhet och otacksamhet. Jag kan inte låta bli att som Jesus undra varför inte de andra kom tillbaka och tackade.<br /><br />Tänkte de att de säkert hade blivit friska i vilket fall som helst? Att de faktiskt förtjänade att bli friska? <br /><br />Ofta är det först när människor drabbas oerhört hårt och nästan allt tas ifrån dem som de vaknar upp och känner tacksamhet. Att drabbas av en svår sjukdom kan förändra en människas liv, så att man äntligen börjar värdesätta livet.<br /><br />Vårt ego sysselsätter sig ofta med att fokusera på det vi inte har. Vårt ego känner avundsjuka och svartsjuka gentemot andra människor som verkar mer lyckligt lottade.<br /><br />Jag tror att vi har utrustats med olika gåvor av en orsak och att det är först när vi kan känna tacksamhet över att vi är de vi är som vi kan blomstra, växa och ge frukt.<br /><br />Egot sätter många käppar i hjulet och om vi istället kan se alla människor som olika funktioner i en och samma kropp tror jag livet fungerar mer som det var tänkt. Om vi slutar se på oss själva som individer separerade från den övriga skapelsen finns inte längre någon anledning till avund och svartsjuka.<br /><br />Jag tror på medvetenheten om helheten. Egot har egentligen ingen egen existens. Den är mer som en parasit som tar oss i besittning och suger näring ur oss. <br /><br />Tacksamhet är något vi alla har tillgång till. Vi kan uppleva tacksamhetens oerhörda lyckorus Nu. Varför vänta med att upptäcka dess kraft tills du nästan mist livet?<br /><br />Tycker du att du inte har något att känna dig tacksam över? Ta i så fall en promenad och befria dig från egots negativa påverkan en stund. Upplev allting runt omkring med dina sinnen. Lyssna, se, smaka, hör och känn. Känn den totala närvaron i din kropp och försvinn inte iväg i tankarna. Var här och Nu.<br /><br />För mig är det omöjligt att inte känna tacksamhet i sådana stunder, jag blir upp över öronen förälskad i Livet!<br />Livet som finns inom mig och runt omkring mig, i allt och i alla! Tack!Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-6183431404399954772008-12-03T09:56:00.000-08:002008-12-03T09:59:28.311-08:00"Att leva tillsammans"Tidigare publicerad: 2007-10-19 <br /><br />Mark 3:31-35 <br />Jesu familj<br /><br />Jag citerar Wikipedia:” Temat för söndagens bibeltexter enligt evangelieboken är Att leva tillsammans, och en välkänd text är den text ur Markusevangeliet där Jesus tar avstånd från sin mor och sina bröder.”<br /><br />Jag tolkar inte det Jesus säger som att han tar avstånd från sin mor och sina bröder. Jag tycker att han genom det han säger istället utökar sin familj till att innefatta alla som gör Guds vilja.<br /><br />Att göra det man innerst inne känner är rätt kan visserligen ibland innebära att man tar avstånd från andra människors försök att påverka en att göra något annat.<br /><br />Visst kan vissa beslut och vägval i livet innebära att man tvingas ta avstånd från sin familjs inflytande över ens liv. Känner man inte att man har sin familjs fulla stöd i det man gör är det nödvändigt att ibland ta avstånd och istället hämta stöd från andra människor som accepterar och uppmuntrar dig att vara den du innerst inne är.<br /><br />Det är inte människorna man behöver ta avstånd från utan kanske mer vissa situationer som man kan behöva undvika. Att möta motstånd kan naturligtvis också vara utvecklande och stärka ens egen övertygelse, men att leva tillsammans med människor som tror på ens inre kraft och förmåga är vad som får oss att blomstra.<br /><br />Eftersom jag tror att Gud bor i vårt innersta, att vi alla är gudomliga väsen, så är det när vi följer vårt innersta som vi gör Guds vilja.<br /><br />Hur kan man då skilja på vad som är vårt egos intressen och vad som är vår innersta vilja?<br /><br />När vi tillfredställer vårt egos behov, kan det ge oss en mängd tillfälliga känsloupplevelser, men den inre frid och glädje som kommer av att man följer sitt innersta tror jag däremot inte kan infinna sig när egot styr oss.<br /><br />När Jesus säger till människorna som samlats runt omkring honom, att de är hans bröder och systrar, visar han på hur vi kan fungera som en enda stor familj genom att vara de vi innerst inne redan Är.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-43324808878499294302008-12-03T01:51:00.000-08:002008-12-03T02:05:39.697-08:00Inledning - utvärderingVad ni kan läsa i denna blogg är min tolkning av vad Jesus säger och gör i de evangelitexter som finns föreslagna enligt kyrkoåret. Jag startade detta projekt för att jag ville komma fram till ifall jag fortfarande hör hemma i den kristna församling där jag är uppväxt. Jag ville veta vilken inverkan Jesus budskap har på mig idag.<br /><br />Min vision är att alla kyrkor och samlingslokaler skulle vara platser där människor kan mötas i kärlek och respekt oavsett religionstillhörighet eller politisk hemvist. Mötas för att dela upplevelser och erfarenheter men främst för att uppleva gemenskap där man accepteras och älskas precis som man är.<br /><br />Hade Jesus om han levt i form av människa idag, valt att tillhöra någon församling? Han var född in i judendomen, såsom jag är född in i kristendomen. Han förnekade inte sina rötter inom judendomen, men hans budskap var nytt och innefattade alla människor. Han verkade huvudsakligen utanför synagogorna i möte med den enskilda människan.<br /><br />Jag vill se och bekräfta den gudomliga närvaro jag kan uppleva i alla människor, på samma sätt som jag kan se den gudomliga närvaron i naturen. Många människor har dåliga erfarenheter av vad som gjorts i religionens namn, när Guds namn missbrukats som ett maktmedel i egoistiska intressen eller för en såkallad ”god sak”. Det finns så oerhört mycket besvikelse hos människor att de automatiskt tar avstånd till allt vad Gud och kyrka heter och det med min fulla förståelse.<br /><br />Jag bär inte på några negativa erfarenheter vad gäller min egen uppväxt i missionskyrkan, utan för mig fungerade församlingen som ett slags skyddsnät som kom med positiva tillrop när det gällde att framträda med sång eller säga något i gudstjänsten, så långt ifrån idoljuryns fördömande man kan komma.<br /><br />I barn och ungdomsverksamheten i missionskyrkan blev jag ständigt påmind om hur värdefull och älskad jag är av Gud. Där upplevde jag inte någon form av utslagning utan aktiviteterna byggde för det mesta på samarbetsövningar där alla vinner.<br /><br />Jag tycker i stort att kyrkornas verksamhet fyller en viktig funktion i samhället. Risken med församlingen är att den blir en klubb för inbördes beundran, att det blir ett vi mot världen, istället för ett vi i världen. Jag vill vara en del av helheten, samhörigheten med alla människor och vill inte ingå i en gemenskap där man måste tro på ett speciellt sätt för att få vara med. <br /><br />Jag upplever att det finns ett utrymme, bortom alla ord, där vi kan nå varandra och se varandra här och nu. Där vi kan mötas om än bara för ett ögonblick, i ett uppklarat ljus. Vårt förflutna har ingen betydelse, vad vår tankeapparat har kommit fram till och dragit för slutsatser spelar ingen roll.<br /><br />Kärlekens och livets mysterier är inget vi någonsin till fullo kommer att fatta med hjärnan. Vi kan försöka att uttrycka vår upplevelse genom ord, konst och musik, men på djupet är upplevelsen något obeskrivbart som bara Är.<br /><br />Ett Varande som vi delar!Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-31779187827411872542008-12-02T03:04:00.000-08:002008-12-02T03:13:44.866-08:00Min tro(Tidigare publicerad: 2006-07-25)<br /><br />Min trosbekännelse<br /><br />Jag tror på medvetenheten om helheten.<br />Drivkraften i allt som lever, andas och växer.<br /><br />Jag tror på människan, dess lust och längtan, lekfullhet och fantasi, dess förmåga till förändring,<br />nyfikenheten, skrattet och gråten.<br /><br />Jag tror på närheten i ensamheten,<br />samhörigheten som kommer inifrån.<br /><br />Jag tror på gemenskapen, på glädjen i att dela.<br />Jag tror på sambandet till allt levande,<br />djur och natur, till kosmos.<br /><br />Jag tror på kärlekens och livets mysterier.<br />Jag tror på möjligheten!<br /><br /><br />För mig är tro att inte veta, men att trots det känna sig övertygad. <br />Anledningen till att jag kallar närvaron jag känner inom mig för Gud, beror nog mycket på min uppväxt. Jag är pastorsbarn och fick tidigt en benämning för det jag så tydligt känner inom mig. Min pappa var pastor i Missionskyrkan och jag blev som ung medlem i församlingen. Hade jag varit uppväxt någon annanstans i världen hade jag säkert haft andra bokstavskombinationer för det onämnbara mysterium som Gud är. Det finns inga bevis för att Gud existerar, men jag är en positiv person som har valt att tro för att jag helt enkelt inte kan låta bli. <br /><br />Det som står i den Kristna trosbekännelsen känns inte viktigt för min tro. Det var därför jag skrev min egen trosbekännelse.<br /><br />Jag tror att Gud likaväl kan använda sig av en våldtagen Maria eller en Maria som ger sig hän i lust till en förbipasserande yngling eller varför inte av Josef även om jag nog mer tror på någon av de andra versionerna. Det viktiga för mig är att Gud kan använda sig av vem som helst av oss. Vi kan alla låta oss fyllas av Guds kärlek och uträtta något för mänskligheten såsom Jesus gjorde. Genom att göra Jesus till ett övernaturligt väsen frånsäger vi oss ansvaret för hur det ser ut i världen. Vi är alla Guds barn och ju mer vi låter kärleken styra över våra handlingar, ju mer kan vi tillsammans förändra världen.<br /><br />För min tro är det inte heller viktigt ifall Jesus uppstod eller ej. För mig är Guds kärleks kraft lika oändligt stor, även ifall inte uppståndelsen ägt rum. Jag tror mycket väl att uppståndelsen kan vara enbart symbolik. Genom att ha Jesus som förebild och ha vilja att efterlikna honom och fyllas av Guds kärleks ande kan vi bli "Jesus" i uppstånden form.<br /><br />Jag har pratat med pastorn i min församling, eftersom jag känner att den Kristna Trosbekännelsen som den är utformad idag innehåller sånt som inte är viktigt för min tro idag. Jag har funderat på att säga upp mitt medlemskap av den anledningen. Jag har länge bara varit med som passiv medlem. Vår pastor ansåg att mitt oliktänkande istället kunde bidra till att människor som är osäkra på om de passar in, vågar ta steget in i en kristen gemenskap. Församlingens gemenskap har betytt oerhört mycket för mig under min uppväxt och det är absolut inget jag vill ta avstånd ifrån. Jag vill heller inte ta avstånd från de underbara människor som finns i min församling.<br /><br />När jag dör tror jag att min fysiska kropp kommer att brytas ned till atomer som blir byggstenar till något nytt. Kärleken i oss, tror jag består. Kärleken upphör aldrig! Jag tror att kärleken återgår till det universella varandet och blir på nytt förutsättningar till den ständigt pågående skapelseprocessen.<br /><br />Jag tror inte att någon människa föds ond. Onda handlingar tror jag kommer sig av egoism och rädsla. Lever man med ett öppet sinne, tror jag det är lättare att få kontakt med kärleken inom sig. Kärleken får egoism och rädsla att försvinna. Rädslan och egoismen finns också inom människan, men man kan medvetet styra över hur mycket plats det ska få i ens liv.<br /><br />Att leva i kommunikation med kärleken inom sig, är för mig detsamma som bön<br /><br />Det här är min personliga övertygelse, min Tro! Jag påstår inte att jag vet. Vem vet, kanske kommer det visa sig att det enbart är den mänskliga hjärnan som uppfunnit tron för att hitta mening i tillvaron. Det viktiga för mig är att tron hjälper mig i nuet. <br /><br />För mig är det en självklarhet att acceptera alla typer av Gudsuppfattningar utan att fördöma någon. Jag tror på kärleken och den återkommer ju inom de flesta religioner. Jag tycker det är mer intressant att fokusera på det som förenar oss istället för det som skiljer oss.<br /><br />Jag tror att Gud finns i hela skapelsen. Det är i Gud vi lever rör oss och finns till. Vi är skapade till Guds avbild. Vi är gudomliga väsen. Guds rike finns inom oss.<br /><br />Jag tror att det gudomliga bor i vårt innersta. Om än bara som en liten droppe av det hav som är Gud. Även om det bara är en liten, liten droppe så är det samma Vatten. I vågorna av det hav som vi tillsammans bildar, kan vi nå varandra, kommunicera med varandra, sända önskningar som gagnar det gemensammas bästa.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-55832240399521170072008-12-02T02:53:00.000-08:002008-12-02T03:04:13.829-08:00Församlingstillhörighet(Tidigade publicerad: 2007-09-13)<br /><br />Jag är fortfarande medlem i Missionskyrkan. Eftersom jag inte varit där på länge och församlingen sammanslutits med två andra församlingar trodde jag att det bildats en ny församling som man aktivt måste söka medlemskap i, så var det inte. Om jag inte längre vill tillhöra församlingen måste jag istället aktivt säga upp mitt medlemskap.<br /><br />Enligt ett religionstest jag gjort på nätet är jag inte särskilt ”kristen”. Så här såg mitt resultat ut: <br /><br /><br />1. Neo-Pagan (100%) <br /><br />2. New Age (93%) <br /><br />3. Mahayana Buddhism (88%) <br /><br />4. Unitarian Universalism (85%) <br /><br />5. Liberal Quakers (82%) <br /><br />6. New Thought (76%) <br /><br />7. Scientology (74%) <br /><br />8. Reform Judaism (66%) <br /><br />9. Taoism (65%) <br /><br />10. Theravada Buddhism (65%) <br /><br />11. Hinduism (63%) <br /><br />12. Christian Science (Church of Christ, Scientist) (62%) <br /><br />13. Mainline to Liberal Christian Protestants (61%) <br /><br />14. Secular Humanism (53%) <br /><br />15. Jainism (51%) <br /><br />16. Sikhism (51%) <br /><br />17. Bahá'í Faith (48%) <br /><br />18. Orthodox Judaism (36%) <br /><br />19. Orthodox Quaker (35%) <br /><br />20. Islam (29%) <br /><br />21. Nontheist (22%) <br /><br />22. Church of Jesus Christ of Latter-Day Saints (18%) <br /><br />23. Mainline to Conservative Christian/Protestant (16%) <br /><br />24. Jehovah's Witness (14%) <br /><br />25. Seventh Day Adventist (14%) <br /><br />26. Eastern Orthodox (9%) <br /><br />27. Roman Catholic (9%) <br /><br /><br />Det skulle vara spännande att se resultatet på ovanstående religionstest gjort av Jesus. Jag är inte så säker på att han skulle bli särskilt kristen heller.<br /><br />Resultatet till trots har jag beslutat mig för att vara kvar som medlem i Missionskyrkan.<br />Min uppväxt i församlingen har varit betydelsefull för mig och min tro. Att man inom den kristna kyrkan valt att betona saker som jag inte tycker känns viktiga, behöver inte betyda att min frihet att tolka saker och ting på mitt sätt begränsas. <br /><br />De senaste 20 åren har jag oerhört sällan tagit fram min bibel. Nu har det i mig väckts en nyfikenhet i vad de texter som det predikas över i kyrkorna har att säga mig idag. Min idé är att med mitt ”hedningaperspektiv” göra min tolkning av söndagens text enligt kyrkoåret.<br /><br />Det återstår att se om jag orkar hålla detta projekt vid liv under ett helt år….Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-82022446037688533662008-12-02T02:46:00.000-08:002008-12-02T02:52:34.064-08:00"Domsöndagen"(Tidigare publicerad: 2007-11-23)<br /><br />Matt 25:32-46<br />Människosonens dom<br /><br />På söndag är det Domssöndagen och då läses denna text i många kyrkor. När jag tolkar den här texten läser jag: När medvetenheten om Varandet kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då sätter sig Varandet på härlighetens tron i människornas hjärtan!<br /><br />Vad händer då? Jo då tror jag att Varandet skiljer Kärleken från egot. Varandet avvisar egoismen i vårt liv och befrämjar kärlek och medmänsklighet.<br /><br />Kärleken är det som aldrig upphör. Kärleken är evig. Vårt ego är förgängligt och kommer att upphöra.<br /><br />Kärlekens kraft tror jag består även när vår kropp dör. När kroppen dör och ej längre skiljer våra själar åt, tror jag att det kommer att bli uppenbart för oss att det vi gör för en medmänniskas bästa gynnar vårt gemensamma Varande.<br /><br />Helvetet tror jag endast kan existera i den människa som helt styrs av sitt ego. Helvetet existerar då som en illusion i den människans liv, en illusion som kan gå upp i rök när Varandet avslöjar den. <br /><br />När man inte längre står ut med sig själv och sitt liv är avslöjandet nära, då väcks möjligheten att släppa illusionen om jaget och kliva ut ur egots trånga obekväma kostym. Att bara få vara i varandet, i Kärleken, befriande naken och närvarande.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-87950476654704397582008-12-02T02:40:00.000-08:002008-12-02T02:46:46.371-08:00"Den yttersta tiden"(Tidigare publicerad: 2007-11-16)<br /><br />Matt 24:3-14<br />Talet om tidens slut <br /><br />Den yttersta tiden är temat för söndagens gudstjänst. De tecken som Jesus beskriver för sina lärjungar känner vi igen från de flesta tidsepoker. Kanske är vi alltid nära tidens upphörande, tidens slut? För många kanske det låter skrämmande, men när vi mår som allra bäst brukar vi ofta beskriva med att ”tiden står stilla”.<br /><br />Tiden upphör ofta att existera! Då vi gör något vi älskar, något vi lägger ner hela vår själ i, då har vi inte längre någon uppfattning om tiden. Vi är befriade från tidens stress. Vi Är i Nuet. <br /><br />Personer med autismspektrumsstörningar sägs ha ”dålig” tidsuppfattning. Jag håller inte med om att den är dålig, men den är annorlunda. Småbarn har ingen tidsuppfattning men en avsevärd förmåga att uppleva nuet. Senare i livet kommer alla krav från omgivningen som de flesta av oss kan lära oss att anpassa oss efter. <br /><br />Barn med autismspektrumstörningar behöver ofta hjälpmedel som visualiserar tid, man kan använda en äggklocka, timstock, scheman eller en handdator. Dessa hjälpmedel gör inte att de börjar fungera som oss andra. <br /><br />Varför jag tror att dessa hjälpmedel fungerar är att barnen befrias från stressen av omgivningens krav och förväntningar och oron över vad som ska hända sedan och man tillåts vara i sitt naturliga tillstånd: Här och Nu! <br /><br />I boken ”Momo Kampen om tiden” av Michael Ende, är det små grå män som kommer och köper vår tid och sedan glömmer man bort de grå männen och man förstår inte varför ens tid aldrig räcker till längre. <br /><br />Jag tror vi kan bli medvetna om och lyckas avslöja vad som hindrar oss från att vara här och nu. Det himmelska tillståndet uppnår vi genom att bli som barn. En stor närvaro finns i den lilla människan, en närvaro jag kallar Gud.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-71689847037588636012008-12-02T02:34:00.000-08:002008-12-02T02:40:35.303-08:00"Förlåtelse utan gräns"(Tidigare publicerad: 2007-11-15 <br /><br />Matt 18:15-18 <br />En broder som gör orätt<br /><br />Jag tycker det känns bra att Jesus faktiskt inte tycker att vi ska finna oss i att bli behandlade hur som helst. Det som Jesus säger i en annan text om att vända andra kinden till kan misstolkas till att man ska utstå vad som helst.<br /><br />Vi är inga offer. Vi har själva ansvar att förändra den situation vi inte mår bra av att vara i.<br />När man känner sig orättvist behandlad av någon och den personen inte lyssnar på vad man säger utan förvränger det till att betyda någonting annat, kan det vara bra att tala med någon utomstående.<br />Att be någon om hjälp och att få ett andra omdöme kan faktiskt vara viktigt.<br /><br />I många fall av kvinnomisshandel är kvinnan oförmögen att be om hjälp. Hennes självkänsla är så skadad att hon tror sig förtjäna att bli slagen. När två parter träter och ord står mot ord är det lätt att bli förledd att tro att det måste vara en själv det är fel på och då utstår man sånt som man inte mår bra av.<br /><br />Jesus uppmanar oss att be om hjälp när någon gör oss orätt. En kvinna som blir slagen och förlåter sin man om och om igen, utan att avslöja den oförrätt som begåtts, följer inte Jesus råd.<br /><br />Han säger att om den som gjort orätt inte lyssnar så sök först hjälp och lämna sedan den som inte lyssnar. När du väl tagit dig ur den situation du inte mår bra av kan du förlåta och gå vidare. <br /><br />”Förlåtelse utan gräns” är temat på söndagens gudstjänst. Den befrielse det är att kunna förlåta har jag skrivit om tidigare. Att förlåta innebär att man inte längre står i skuld till varandra. Förväntar man sig fortfarande någon form av ”botgöring” från den andre har man ännu inte helt förlåtit. <br /><br />Att förlåta gör det möjligt att gå vidare utan bitterhet. Det är inte alltid man får förlåtelse. En del människor kommer att fortsätta att vara besvikna och arga över saker som vi har gjort.<br />”Låt inte solen gå ner över din vrede” lyder ett gammalt ordspråk och visst sover man bättre när man lyckats lösa oförrätter.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-26310730388175953302008-12-02T02:30:00.000-08:002008-12-02T02:34:42.034-08:00"Vårt evighetshopp"(Tidigare publicerad: 2007-11-03) <br /><br />Luk 12:4-7<br />Var inte rädda<br /><br />Jag håller just nu på att läsa boken ”En annorlunda barndom” av Iris Johansson.” En kvinnas berättelse om sin autistiska uppväxt.” I kapitel 5 som jag nyss läst är flickan tolv år och upptäcker vad döden är.<br /><br />Innan denna upptäckt har flickan valt att leva så mycket som möjligt i det hon kallar den ”riktiga verkligheten”<br />Flickan kan sitta och vagga fram och tillbaka eller gunga i sin gunga för att komma ut ur kroppen in i den ” riktiga verkligheten” där intar hon en genomskinlig form och kan fara upp i luften, genom stängda dörrar och genom föremål. <br /><br />Den ”riktiga verkligheten” är ljus, värderingsfri och fylld av lek och allt är lätt. I den ”riktiga verkligheten” förstår hon hur allting hänger ihop utan att sätta ord på det. Där är allt ”uppklarat”.<br /><br />Som tolvåring förstår hon att död är en människa när den lämnar sin kropp och inte längre återvänder till den, kroppen grävs ner på kyrkogården. Hon förstod att det hon kallade den ”riktiga verkligheten” i själva verket är evigheten som ligger bakom den ”vanliga verkligheten”. Evigheten är det man kommer ifrån och det man återvänder till. <br /><br />Hon förstår att tiden i den ”vanliga verkligheten ” är begränsad och efter ett samtal med sin pappa bestämmer hon sig för att fortsätta livet i den ”vanliga verkligheten” trots att det för henne innebär en massa svårigheter eftersom det mesta som försiggår i den ”vanliga verkligheten” för henne tycks helt obegripligt och meningslöst.<br /><br />Hon valde den ”vanliga verkligheten” för att hon kände att hon hade en uppgift. Hon skulle få människor att förstå att de är dödliga och att det därför är meningslöst att vara osams eftersom vi har så kort tid då vi kan vara i kontakt med varandra i den fysiska form vi genom vår kropp har.<br /><br />Jag rekommenderar verkligen denna mycket intressanta bok och tycker att Iris tankar om livet, döden och evigheten passar bra att dela med er då söndagens gudstjänsts tema är: ”Vårt evighetshopp”.<br />Idag jobbar Iris som konsult i kommunikation med både svenska och internationella uppdrag.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-64614542796395318192008-12-02T02:24:00.000-08:002008-12-02T02:29:54.420-08:00"Samhällsansvar"(Tidgare publicerad: 2007-10-26) <br /><br />Matt 22:15-22 <br />Frågan om skatt till kejsaren<br /><br />Samhällsansvar är temat som används på söndagens gudstjänst, när den här texten ur Matteusevangeliet läses.<br /><br />Expressens rubrik efter Jesus uttalande, hade kanske blivit: ”Jesus stödjer kungahuset”. På Aftonbladets löpsedel skulle det kanske ha stått: ” Jesus vill höja skatterna!” <br /><br />Nu var ingen av deras journalister där och bevakade händelsen. Där fanns andra människor som ville försöka att få Jesus att säga något de kunde använda emot honom.<br /><br />Vad jag upplever att Jesus verkligen säger är att han skiter fullständigt i pengar och världslig makt. Han vill visa på en annan väg, kärlekens väg.<br /><br />Det är av egoistiska intressen de vill sätta dit honom, röja honom ur vägen, manipulera honom till att säga något som kan leda till att han fängslas som upprorsmakare.<br /><br />Jesus är inte ute efter att skapa motsättningar, han vill återupprätta vår kontakt med vårt innersta väsen kärleken. Han vill att vi ska ge Gud det som tillhör Gud. Vi tillhör Gud. Vi är en del av Gud!<br /><br />Genom att släppa våra egoistiska intressen och vår önskan att styra andra blir vi fria att uppleva gemenskapen med hela skapelsen.<br /><br />Den inre världen har helt andra värden! Genom att förändra det inre kan vi förändra det yttre. De orättvisor och det politiska förtryck som fanns under den tid då Jesus levde finns än idag. Den väg han visar ut ur dessa problem är inte att ta till vapen och gå till motattack.<br /><br />De ord han använder avslöjar sanningen och avväpnar den som hör dem. Han kan väcka starka känslor, vi uppmanas att söka inom oss själva. Öppna vår inre skatt, frigöra vår inre kraft.<br />Guds rike finns inom oss. <br /><br />Inom oss kan vi uppleva frid, fred och frihet. Inom oss kan vi förändra världen här och nu. <br /><br />I nuet kan vi förändra eller acceptera den situation vi befinner oss i. I nuet kan vi förändra eller acceptera oss själva. I nuet kan vi uppleva himmelriket.<br /><br />Skatten finns inom oss!Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-65332655902937501552008-12-02T02:21:00.000-08:002008-12-02T02:24:22.373-08:00"Änglarna"(Tidigare publicerad: 2007-09-29) <br /><br />Min käre broder som är professionell predikant upplyste mig om att det faktiskt är Mikaelidagen med Änglarna som tema för söndagens gudstjänst. Wikipedia lurade mig att tro något annat. Jag missade undantagsregeln.<br /><br />Eftersom jag av tidsbrist känner att jag inte hinner skriva om änglarna också så väljer jag att publicera en text jag fick av en kär vän istället. Den kom i form av ett kedjebrev undertecknat GUARDIAN ANGELS<br /><br />"Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller<br />för resten av livet. När du förstår orsaken, kommer du också att<br />förstå hur du skall förhålla dig till denna person.<br />När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast för<br />att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig<br />genom en utfordring, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa <br />dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.<br /><br />Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!<br />De är där för det du behöver dem för. Så plötsligt, utan att du<br />gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer<br />denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar <br />slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar<br />de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att<br />förstå är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras arbete <br />är utfört.<br />Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu<br />dags att gå vidare. Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, <br />för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger <br />dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le! Kanske lär de dig eller <br />visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig <br />mängd av glädje.<br />Tro på det* Det är äkta! Men bara för en period.<br /><br />Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste<br />bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att<br />acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i <br />andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, <br />men vänskapen är klarsynt.<br /><br />Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en<br />period eller för resten av livet.<br />Änglar finns, det är bara det att det inte alltid är så att de<br />har vingar, och då kallas de vänner. Och du är en av dem."Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-86854224291235335272008-12-02T02:15:00.000-08:002008-12-02T02:20:55.266-08:00"Rik inför Gud"(Tidigare publicerad: 2007-09-28) <br /><br />Här fortsätter en ”hednings” tankar kring kommande söndags predikotext. Mina associationer till dessa bibelverser får mig att börja sjunga.<br /><br />Matt 6:19-24<br /><br />I kören jag börjat sjunga i brukar vi ofta avsluta med en ”heartdance”. Om ni undrar över varför det smyger sig in engelska uttryck så beror det på att körledaren är amerikan. ”Heartdance” går till så att man möter varje deltagare i en slags ringdans, där man ser in i den andres ögon och sjunger direkt till den personen och tar emot den andre personens sång. <br /><br />När det gäller Jesus ord om Skatter i himlen associerade jag till den första av dessa ”heartdance”-sånger som jag fick lära mig. Texten lyder: Himlen finns inom mig, skatten finns inom mig, Gud Är i mig. Himlen finns inom dig, skatten finns inom dig, Gud Är i dig. <br /><br />Det Jesus säger om att kroppens lampa är ögat får mig att börja sjunga på den andra ”heartdance”-sången, texten lyder: Du är här, du är mig så kär, jag ser himlen i dina ögon.<br /><br />När vi bekräftat alla på detta sätt ställer vi oss tätt tillsammans i en ring och håller om varandra, blundar och andas. Sen ser vi på varandra. Alla fullkomligt strålar och är så fantastiskt vackra! Att få bli sedd av Gud genom en annan människa och att se på andra genom Guds ögon är för mig ett sätt att vara i himmelriket.<br /><br />Märkligt egentligen att vi i västvärlden har ett så kommersiellt och materialistiskt samhälle. Här i västvärlden är ju kristendomen som mest utbredd. Jesus återkommer ofta till hur viktigt det är att inte fästa sig för mycket vid prylar. Ju mer man har, ju mer tror man sig behöva verkar det som. <br /><br />Girigheten kan vara mycket nedbrytande, tänk bara på hur det gick för Gollum i Tolkiens: Sagan om de två tornen. Gollum är visserligen en fiktiv figur ur en sedelärande saga, men han får duga som avskräckande exempel eftersom jag ogärna går till personangrepp i min blogg.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-86420410448691948792008-12-02T02:08:00.000-08:002008-12-02T02:14:20.021-08:00"Döden och livet"(Tidigare publicerad: 2007-09-20)<br /><br />På söndag handlar evangelietexten enligt kyrkoåret om hur Jesus uppväcker Lasaros från de döda.<br /><br />Joh 11:28-44 <br /><br />Det här är väl ändå bara för vedervärdigt. Att stackars Lasaros ande uppmanas återvända till en redan ruttnande kropp. Är detta verkligen nödvändigt? <br /><br />Om Jesus vill få oss att tro på att Livet övervinner döden kan han väl istället be oss se på Liljorna på marken som han gör i ett annat sammanhang. <br /><br />I naturen är ju döden en förutsättning för pånyttfödelse. Vi lever i ett kretslopp som är i ständig transformering. Döden är enbart ett övergående skede i livsprocessen, i alla fall som jag ser det.<br /><br />Att Jesus visar sådan empati med den sörjande Maria är ändå en positiv behållning av denna text. <br /><br />När min far var döende bad jag att han inte skulle tas ifrån mig och han stannade i två långa år fyllda av lidande, i en kropp som inte fungerade. Inte förrän jag uttryckligen bad om att han skulle få dö lämnade han sin kropp.<br /><br />Så här i efterhand önskar jag att jag kunnat släppa taget om honom tidigare. Kanske valde han lidandet för min skull, för att jag ännu inte var redo. Kanske levde han vidare av kärlek till oss som inte var redo att låta honom dö. Kanske var han själv inte beredd att lämna oss.<br /><br />Att släppa taget är verkligen inte alltid särskilt lätt. Att faktiskt tillåta den förändring som sker är svårt ibland. Föräldrar kan ha väldigt svårt att tillåta sina barn att bli vuxna till exempel. Släpper vi taget förlorar vi kontrollen och hur ska det då gå?<br /><br />Min erfarenhet är att när jag väl släpper taget och bara litar på att livet vill mig väl, upplever jag en oerhörd lättnad och befrielse. Jag fylls av kärlek och känner frid inombords.<br /><br />Är den här typen av sensationer som texten beskriver nödvändiga för att vi ska tro på livets mirakel? Kanske finns det anledning till övertydlighet ibland. I mina drömmar används ofta en övertydlig och sensationell symbolik och de drömmarna är alltid lättare att minnas. <br /><br />Jesus trodde tydligen att Judarna i sällskapet skulle ha lättare att ta till sig hans budskap om ett under som detta skedde. <br /><br />För min tro känns denna typ av under inte alls nödvändiga. Jag skulle nog föredra att det är lögn alltihop, för vem har glädje av en halvrutten stinkande bror?Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-25009918262037985722008-12-02T02:05:00.000-08:002008-12-02T02:08:36.232-08:00"Ett är nödvändigt"(Tidigare publicerad: 2007-09-13 <br /><br />Matt 6:31-34<br /><br />Med min nya ambition att tolka Jesus ur en hednings perspektiv slog jag glatt upp en av söndagens evangelietexter. Vad möter mig där om inte en fördomsfull Jesus gentemot oss hedningar. Här påstår han att hedningarna bekymrar sig över mat, dryck och kläder. <br /><br />Rätt skönt att han uttrycker sig så där ogudaktigt, jag tillhör nämligen dem som ser upp till honom för att han var människa. En människa som valde att låta sina handlingar och ord styras av det gudomliga inom sig. Kärleken inom sig. <br /><br />Personligen känner jag mig rätt befriad från den typen av bekymmer som han talar om. Essensen i texten tog jag tydligen till mig redan i söndagsskolan. Mina barn har undervisats av Timon och Pumba i Disneys Lejonkungen på samma tema. Hakuna Matata: Inga bekymmer.<br /><br />”Ett är nödvändigt” lyder temat för söndagens gudstjänst. Vad syftar det på? Att vara befriad från bekymmer är för mig att känna tillit. Tillit är för mig nödvändigt. Tilliten till livets skapare, den gudomliga kärleken som finns inom oss alla. Tilliten befriar mig, lyfter mig och bär mig. <br /><br />Passande är dessa ord till mig i dessa dagar. Jag har precis förlorat mitt jobb och det naturliga är nog att börja bekymra sig ekonomiskt i ett sånt läge. Orden påminner mig om att det inte finns någon anledning till oro. Pengar har av någon konstig anledning aldrig fattats mig. Jag är visserligen rätt bra på att rätta magen efter matsäcken, men det är tilliten jag känner till livet som gör att jag inte oroas. Tvingas jag att leva under knappare förhållanden i framtiden så är säkert det en nyttig erfarenhet.<br /><br />Häromdagen talade jag med en kvinna på OK som sa sig inte ha råd att stanna hemma från jobbet då hon blev sjuk för att det dras så mycket från lönen. Vad hemskt att känna det så. Finns det verkligen anledning att behöva känna så i Sverige. Jag antar att det är lättare att ta till sig Jesus ord och verkligen känna tilliten om man får i sig dem redan med modersmjölken.<br /><br />För ett litet barn är denna typ av tillit en självklarhet. När Alfons pappa säger åt Alfons att inte vara så barnslig kontrar Alfons med att säga till sin pappa: Måste du vara så ”vuxlig”? Begrunda Alfons fråga och alla ni som sedan väljer att vara mindre ”vuxliga” och mera barnsliga, till er vill jag bara avsluta med att säga: Hakuna Matata!Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-24422779908621802832008-12-02T01:59:00.000-08:002008-12-02T02:00:56.242-08:00"Enheten i Kristus"Joh 17:9-11 (Tidigare publicerat 2008-08-23)<br /><br />I den här texten ber Jesus för sina närmaste, sina lärjungar. Han har förklarat för dem att hans uppgift på jorden snart är slutförd, att han måste lämna dem.<br /><br />Hans uppgift är att upplysa världen om vad Gud Är. Ett världens ljus fungerar Jesus som. I den här stunden som han delar med dem som han upplever som en gåva från Gud, ber han enbart för dem. <br /><br />Det är genom deras kärlek som Jesus känner sig förhärligad. Han har tillsammans med dem fått uppleva alla de mänskliga villkoren. Det är genom dem han har fått uppleva hur det är att möta människor och älska människor i kroppslig gestalt. De har ätit tillsammans och sovit tillsammans. Han har upplevt dem med alla sina sinnen och fått vara dem nära. Han har till och med tvättat deras fötter! De har levt tillsammans i en ovanligt nära relation och delat allt. Dessa människor har visat honom en hängiven kärlek, då de lämnat allt och levt tillsammans med honom i total tillit.<br /><br />Lärjungarna ska vara kvar i världen och Jesus ber om att även de ska kunna uppleva att de är ett med Gud såsom han kan uppleva det, så att de fortfarande kan uppleva gemenskapen med honom genom anden.<br /><br />Det är svårt att lämna dem man älskar när man ser att de är tyngda av sorg. Han ber om att de ska bli medvetna om sambandet med helheten och finna en djupare inre glädje i det.<br /><br />Att inte längre genom kroppen kunna uppleva dem man älskar genom sina sinnen kan kännas smärtsamt. Det är en sorg att inte kunna uppleva en älskad människas fysiska närvaro. Minnet av min fars fysiska närvaro fyller mig och jag upplever saknaden trots att jag äger medvetenheten om att vi delar samma ande, samma varande.<br /><br />Vårt liv i fysisk form är tidsbunden och de människor som vi får möta och leva nära här på jorden är viktiga. De är gåvor. Vi är kärleksgåvor till varandra.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-28459975320082436102008-12-02T01:55:00.000-08:002008-12-02T01:58:34.565-08:00"Medmänniskan"Luk 10:23-37 (Tidigare publicrat 2008-08-18)<br /><br />I den här texten får Jesus frågan – Vem är min nästa? Och han svarar med att ge dem liknelsen om den överfallne mannen som både prästen och leviten passerade och såg ligga där halvdöd utan att ingripa. Samariern däremot skötte om hans sår, tog honom till ett värdshus och betalade där för hans fortsatta omvårdnad. Samariern var den överfallne mannens nästa. Samariern såg den överfallne mannen som en medmänniska, en med-lem i den kropp som vi tillsammans utgör. Genom att hjälpa till att hela den döende mannen, helar han även sig själv.<br /><br />Det är genom att leva i kärlek till våra medmänniskor som vi får liv. Det är i mötet med varandra som vi lever fullt ut. I liknelsen gör Jesus tydligt att yrkesgrupptillhörighet, ras och religion saknar betydelse. Att vi är människor och delar samma varande på jorden är det som sammanlänkar oss. Vi delar samma livsande.<br /><br />Den kärlek som Jesus predikade omfattar allt och alla. Den fördriver all rädsla och gör oss frimodiga. En självklar följd av att betrakta andra som en del av sig själv är att man helt befrias från avund och svartsjuka. Det blir istället självklart att glädjas åt andras lycka och njutning.<br /><br />När jag var 20 år gick jag en teaterlinje på Edelviks Folkhögskola. Jag har tidigare skrivit om en undersökning gällande navlars beskaffenhet jag gjorde under det året. Bibellinjeeleverna på skolan gjorde en enkät gällande bibelsyn och sex som jag med glädje deltog i.<br /><br />Jag presenterade mitt sätt att tolka hur den nya människan som enligt bibeln ej längre är jude eller grek, man eller kvinna utan ett i Kristus. Den nya människan som Jesus representerar möter alla med samma kärlek och respekt. Han var aldrig gift utan levde nära tillsammans med en grupp män och kvinnor som han älskade. Min övertygelse är att den kärleken även var av sexuell art eftersom människan är en sexuell varelse. Jag menade därav att den nya människan kan leva i kärlek tillsammans med många och att sex blir ett uttryck för den kärleken när en sådan ömsesidig lust uppstår. <br /><br />Min bibelsyn togs inte på allvar av särskilt många, kanske berodde det på att jag skrattade mycket och var iklädd trasiga lappade jeans där jag på den största lappen hade skrivit : Hej jag heter Fia, jag vill ha en puss! En av tjejerna tyckte dock att mina teorier var mycket intressanta även om hon inte delade dem, så jag inbjöds vara med vid ett bibelstudium tillsammans med en inbjuden präst. Prästen skruvade på sig och verkade rätt besvärad, medan jag bara kunde le lugnt och trosvisst, för prästen kunde inte finna några bevis för motsatsen i det nya testamentet utan det är helt enkelt en tolkningsfråga. <br /><br />Senare i livet har jag läst en del texter av Martinus som under sin livstid nedtecknat insikter som bekräftar att jag inte är ensam om mitt synsätt. Att få ge och ta emot villkorslös kärlek utan förväntningar och krav är ett sätt att vara i paradiset som är fullständigt befriande till kropp och själ.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-30780413544377967662008-12-02T01:53:00.000-08:002008-12-02T01:55:30.124-08:00"Friheten i Kristus"Mark 7:31-37 (Tidigare publicerat 2008-08-07)<br /><br />I den här texten botas en döv man. Det enda Jesus säger är: "Effata!" (det betyder: Öppna dig!). Eftersom jag försöker utgå enbart från det Jesus säger när jag läser evangelierna så kändes den här texten lite tunn vid första anblicken. Vad Jesus gör är naturligtvis också viktigt att titta på. Han tog den döve mannen avsides stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen och andades djupt och sa ”Öppna dig!”.<br /><br />När jag var 18 år gick jag en ledarlinje på Södra Vätterbygdens folkhögskola. Det ingick en del bibelkunskap i undervisningen. Vår lärare var en väldigt trevlig sådan och det diskuterades en hel del i ämnet. <br /><br />Jag minns att jag kände mig rätt tillplattad efter en av dessa diskussioner, inte av läraren men av de andra elevernas sätt att tolka bibeln. Diskussionen gällde sex utanför äktenskapet, vilket jag verkade vara den enda som hade erfarenhet av i vår lilla grupp. Nåja jag blev väl inte stenad direkt men jag kände mig ändå rätt dömd av de andras åsikter.<br /><br />På rasten tror jag min lärare märkte av min nedstämdhet för när han gick förbi mig där jag stod djupt försjunken i tankar, passade han på att sticka in sitt lillfinger i mitt öra. Jag vaknar överraskad till liv med ett litet utrop. Han skrattade åt min reaktion och sa: -Visst är det äckligt.<br /><br />Visst känns det mycket underligt när någon sticker in fingrarna i öronen på en, men det är åtminstone en biblisk handling enligt den här texten. Jag är glad att han inte spottade på mig också.<br /><br />Jag var i alla fall fullständigt tillbaka i nuet och bubblade av skratt över den oförutsägbara handlingen. Befriad från tanken på evig fördömelse och upprättad av en lärare som inte hade för avsikt att kasta den första stenen. Jag kan öppna mig. Jag är fri.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-87499860877032837462008-12-02T01:50:00.000-08:002008-12-02T01:52:54.307-08:00"Tro och liv"Luk !8:9-14 (Tidigare publicerat 2008-08-01)<br /><br />I den här texten berättar Jesus en liknelse om en farisé och en publikan.<br />Fariséns förakt mot andra syndiga människor framgår tydligt i liknelsen. Han upphöjer sig själv genom att se ner på andra. Publikanen ber om nåd och får den.<br /><br />Ett vanligt fenomen är att tala illa om andra, för att själv framstå i en bättre dager. I liknelsen sker det när männen ska be till Gud. Farisén i liknelsen för ingen kommunikation med Gud, utan Jesus säger att han ber för sig själv. Jämförelser vi gör med varandra är totalt ointressanta ur ett gudomligt perspektiv. Det är sitt ego farisén tillber.<br /><br />Vårt ego vill gärna höra hur värdelösa andra människor är. Egot älskar att föra vidare elakt prat och negativa omdömen om människor som inte är närvarande. Jämförelser med andra är sånt som egot livnär sig på.<br /><br />Genom att döma andra dömer vi oss själva. På forumet Medvet-ande pågår det en diskussion om egots funktion. Varför har vi ett ego och är det bara av ondo?<br /><br />Jag skrev där att: Jag tror att anledningen till att vi har ett ego är förknippat med Kärlek. Vi har möjlighet att göra egna val. Den fria viljan att älska.<br /><br />Vi väljer själva om vi vill se oss som en del av en större helhet. Vi väljer själva om vi vill se det gudomliga i våra medmänniskor, om vi vill se oss själva som en del i det universella varandet.<br /><br />Kärlek är ingenting man kan tvinga fram. Egot behövs för att kunna göra valet att älska sin nästa som en del av sig själv. Om vi inte hade något val, vore det då Kärlek?<br /><br />Kärleken får vi ta emot av nåd, vi kan inte begära den eller förtjäna den. Förunderlig nåd är det som vi tar emot i varje andetag!Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-43733799227818373032008-12-02T01:48:00.001-08:002008-12-02T01:50:35.311-08:00"Nådens gåvor"Joh 15:1-9 (Tidigare publicerat 2008-07-28)<br /><br />Det här är liknelsen om vinstocken. Här liknas varandet vid en vinstock. Det som bär frukt inom oss, behöver tas om hand och ansas för att ge mer frukt. Det som får oss att sluta bära frukt, sånt som gör att vi vissnar behöver vi skära ned på, sluta upp med.<br /><br />Kunskapen finns inom oss. I oss finns ”vinodlaren” som sköter om oss med kärleksfull hand och ger oss allt vi behöver.<br /><br />I ett läromedel för barn med autismspektrumstörningar, finns ett kapitel om att bli uppmärksam på mellanrummet. Att tyda signalerna och tecknen som kroppen ger innan det är för sent att välja och vi helt förlorar kontrollen över vårt beteende. I mellanrummet finns möjligheten att välja ”smaragdstaden” eller ”den onda häxans plats”. I mellanrummet kan vi välja att göra sånt som får oss att hitta tillbaka till glädjen och friden, istället för att göra sånt som är destruktivt och nedbrytande.<br /><br />Ibland kanske vi fyller våra almanackor så att vi gör det verkligt svårt att upptäcka mellanrummen.<br />Inom oss finns kraften till helandet. Inom oss kan vi finna balansen som befruktar våra liv. Vi behöver inte köpa några dyra mirakelmedel, vi kommer aldrig finna friden utanför oss själva.<br /><br />Det ”manliga” och det ”kvinnliga” ryms inom mig och kärleken inom mig fullkomnas och befruktas i den inre balansen mellan den ”manliga” och den ”kvinnliga” aspekten i varandet. Bli kvar i Kärleken. Känn omfamningen, bekräftelsen och all den uppmuntrande kärlek, som bubblar upp inom dig när du lyssnar till varandet ”älskaren” och ”älskarinnan” i Kärleken som Är inom dig.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-56865229804724918802008-12-02T01:45:00.000-08:002008-12-02T01:48:22.756-08:00"Goda förvaltare"Matt 25:14-30 (Tidigare publicerat 2008-07-21)<br /><br />Det här är liknelsen om talenterna som avslutas med de, kan tyckas, obarmhärtiga orden : Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Orden syftar på den odugliga tjänaren som endast anförtrotts en talent och av rädsla grävt ner den.<br /><br />Om vi av rädsla gömmer undan de gåvor vi fått kommer de med säkerhet inte att växa, det är en sanning vi inte kan blunda för. Vi bevarar inte oss själva genom att gräva ner oss. Gräver vi ner oss förmultnar vi. Gömmer vi undan oss blir vi inte till användning för någon.<br /><br />Att förvalta det man fått, kan innebära att ta hand om sin kropp genom en sund livshållning. Att förvalta det man fått, kan vara att ta hand om vår jord genom att leva miljövänligt. Att förvalta det man fått kan vara att ta vara på och utveckla speciella talanger.<br /><br />Vi har anförtrotts att ta hand om varandra. Vår uppgift är att ge varandra näring. Det gäller att vara uppmärksam så att man inte ”gräver ner” eller ”gömmer undan” sina nära och kära.<br /><br />Låt inte rädslan lämna dig ute i mörkret där man enligt liknelsen skall gråta och skära tänder.<br /><br />Se de ovärderliga gåvor som ständigt ges i överflöd och ta emot i tacksamhet och glädje.<br /><br />Låt oss ge varandra utrymme att växa och blomstra i, låt oss ge varandra näring och energi. Låt oss ge varandra villkorslös kärlek!Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-46961006401476247142008-12-02T01:43:00.000-08:002008-12-02T01:45:35.689-08:00"Sanningens ande"Matt 7:15-21 (Tidigare publicerat 2008-07-13)<br /><br />I den här texten varnar Jesus för falska profeter. Det är på frukten som vi känner igen vad som är sant eller falskt.<br /><br />Inte alla som säger ”Herre, herre” till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja, säger Jesus.<br /><br />Om himmelriket är det inre tillstånd av glädje och frid som jag upplever att det är, så är det i de stunder då jag följer Jesus relativt enkla tips på förhållningssätt som jag kan vara i himmelriket.<br /><br />De stunder då jag kan vara som ett mycket litet barn utan att bedöma eller döma min omgivning, mina medmänniskor eller mig själv. De stunder då tankebruset tystnar, orosmolnen skingras och mina sinnens skärpa förstärks så att allt blir tydligt för mig.<br /><br />Medvetenheten om helheten och alltings samband blir då så uppenbar. I varandet är jag kärlek och ljus. Varandet är vägen, sanningen och livet. Att vara i och känna den villkorslösa kärleken som innefattar allt och alla är himmelriket för mig.<br /><br />Ser man himmelriket som en plats man kommer till om man varit tillräckligt god i jordelivet kan det naturligtvis finnas många åsikter om vad som är rätt och fel, sant eller falskt.<br /><br />Är himmelriket ett tillstånd, kan vi själva enkelt känna igen vad som är sant eller falskt på frukten det bär med sig inom oss själva.<br /><br />Vi kan själva pröva och se vad som fungerar och vad som inte fungerar. Vissa saker och upplevelser kanske roar oss tillfälligt men det kanske inte ger den djupare glädje och frid som vi längtar efter.<br /><br />Sanningens ande är dagens gudstjänsttema och i anden kan vi uppleva vad som är sant eller falskt inom oss själva, vad som är sant eller falskt för en annan människa är inte min uppgift att bedöma.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-83462308477004401002008-12-02T01:41:00.001-08:002008-12-02T01:43:21.489-08:00"Jesus förhärligad"Matt 17:1-9 (Tidigare publicerat 2008-07-04)<br /><br />I den här texten tar Jesus med sig tre av sina lärjungar upp på ett högt berg. De ser Jesus ansikte lysa som solen och hans kläder bli vita som ljuset. De ser även två andra gestalter som de identifierar som Mose och Elia.<br /><br />Ur ett lysande moln kommer en röst som säger dem: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.”<br /><br />Ljuset, livsanden i Jesus blir synlig. Även Mose och Elias livsande blir synlig trots att deras kroppar för längesedan förmultnat. Kanske uppenbarar de sig i detta ögonblick för att lärjungarna ska förstå att livsanden finns inom alla. Att den enda sonen är Guds ande som finns inom allt och alla.<br /><br />Livsanden som finns även inom oss och som gör oss gudomliga, gör oss till barn av Gud. Vi uppmanas lyssna till livsanden inom oss, lyssna till den inre kärleksfulla rösten som alltid vill oss väl.<br /><br />Medvetenheten om att vi aldrig någonsin är eller har varit separerade från Gud, är vad jag ser hela existensen ständigt upplysa oss om. Att människans illusion om att vara avskild från helheten skapar en obefogad rädsla.<br /><br />”Stig upp och var inte rädda”., säger Jesus till de skräckslagna lärjungarna som inte tycks ha begripet mycket av det de just sett och hört. De ligger med ansiktena mot marken, förmodligen i tron om att deras ansikten ska smälta sönder och samman om de får se Gud, såsom de gör när arken öppnas i filmen ”Jakten på den försvunna skatten”.<br /><br />Människans vanföreställningar om det som bara Är, börjar så fort vi i tanken försöker sätta ord på det. Vilken befrielse det är i de stunder vi kan komma bortom språket och bli som barn som ännu inte lärt sig de begränsande orden.<br /><br />Vilken vila det är i att bara se på varandra och omfamna livsanden som synliggörs i kärlek och ljus, när vi tillåter varandra att bara vara.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-52980309266744007092008-12-02T01:37:00.000-08:002008-12-02T01:41:00.962-08:00"Efterföljelse"Matt 5:20-26 (Tidigare publicerat 2008-06-30)<br /><br />I den här texten står det att Jesus skärper lagens bud. Du skall inte dräpa, var ett av de gamla budorden. Jesus säger att den som blir vred på sin broder inte undgår sin dom.<br /><br />Dömer oss gör vi själva automatiskt när vi fastnar i vreden. Att gå omkring och vara arg på andra är ett helvete som vi själva skapar.<br /><br />Vad jag tror Jesus menar är att oavsett om vreden leder till en brottslig handling eller inte, så får den oss att må dåligt. Den skapar lidande. Ilskan är en känsla, en reaktion som kommer, och som i allra högsta grad kan vara befogad.<br /><br />Känslor är något positivt, de är signaler som talar om för oss vad vi bör titta närmare på. Kunskapen om hur vi bör handla emot våra medmänniskor för att må bra, finns i vårt innersta, om vi tar oss tid att observera vad vår känsla egentligen handlar om. Det är lätt hänt att handla på ett felaktigt sätt i vredesmod. Möjligheten att förlåta varandra och oss själva är det som befriar oss ur de bojor som skulden ger.<br /><br />Uppmärksamma situationen som väckte känslan. Acceptera att det som inträffat faktiskt har ägt rum. Kanske väcktes känslan för att vi påmindes om något som hänt i vårt förflutna. Kanske kräver vår nuvarande situation en förändring. Någon annan än mig själv har jag inte förmåga att förändra. Påverkas av varandra gör vi naturligtvis. Är vi arga över orättvisorna i världen, är det inom oss själva förändringen börjar, vårt eget förhållningssätt gentemot våra medmänniskor. Det hjälper inte att sitta och klaga på politiker och makthavare.<br /><br />Fråga dig själv när du identifierat känslan, - Är det något jag kan göra just nu? Om inte, så släpp taget och acceptera situationen och invänta rätt tidpunkt för handling. Bli medveten om känslorna och låt dem komma och gå, så att de inte helt och hållet styr dig och får dig att gå direkt i fängelse utan att passera gå.<br /><br />Låt de passera och gå vidare istället! Befriad och med frid inom dig och det leende på läpparna som förvissningen om att allt hänger ihop ger, det goda du gör mot din broder gör du emot dig själv.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1801050829530257371.post-40413520955846800052008-12-02T01:35:00.000-08:002008-12-02T01:37:43.802-08:00"Sänd mig"Luk 5:1-11 (Tidigare publicerat 2008-06-22)<br /><br />I den här texten uppmanar Jesus fiskarna att ro ut på djupt vatten och lägga ut näten där. Det resulterade i en så stor fiskfångst att fiskarna greps av bävan och Simon ber Jesus att lämna honom, men Jesus säger att de inte ska vara rädda, utan istället börja fånga människor. De lämnar allt och följer Jesus.<br /><br />Min äldsta son fick en bibel i skolan. Den var skänkt av Gideoniterna som är en internationell kristen organisation med uppgift är att sprida biblar. När jag bläddrade lite i den lade jag märke till att de ord som var sagda av Jesus var tryckta med röda bokstäver. I de fyra evangelierna i nya testamentet är Jesus ord snarlikt återgivna men upplevelsen av Jesus är färgad av författarnas språk, personlighet och bakgrund.<br /><br />När man som jag enbart tittar på vad Jesus säger upptäcker man att budskapet som Jesus vill förmedla lätt skulle rymmas i en mycket tunn bok. Jesus budskap är enkelt och kortfattat.<br /><br />Mänskligheten har under historiens gång krånglat till och förvanskat budskapet och lyckats vända och vrida på det så att det många gånger kommit att tjäna egoistiska syften och man har använt det för att utöva makt och kontroll över människor.<br /><br />Den kristna församlingen har splittrats om och om igen då man inte kunnat enas i olika frågor utan tolkat saker olika. Idag har jag förstått att många inom olika kyrkor och trosinriktningar avstår från att ta upp saker till diskussion inom den egna församlingen, när det gäller sånt som ifrågasätter vikten vid att hålla fast vid uppfattningar som gjort att de generationer tillbaka skilts åt.<br /><br />Genom att behålla vad vi innerst inne upplever som viktigast för oss själva, anser jag att vi behåller kärleken för oss själva. Genom att inte ifrågasätta gamla traditioner inom kristendomen som faktiskt fördömer andra människors relation till Gud, stänger vi människor ute från en gemenskap som sägs vara baserad på kärlek till medmänniskor.<br /><br />När jag läser dagens text, så grips jag av en oerhörd lust att vara där. Vilket äventyr att vara en av dem som bara lämnade allt för att leva för dagen i tillit och kärlek, få vara där lyssna och dela gemenskapen. Här och nu finns naturligtvis också utmaningen och äventyret, dessutom för de flesta av oss, under betydligt bekvämare förhållanden.<br /><br />Att leva med ett öppet hjärta och att möta varandra i kärlek, av kärlek och för kärlekens skull, låta oss fyllas och användas av den kärlek som har förmåga att förflytta berg, vilka möjligheter!<br /><br />Livet bubblar, porlar, strömmar och lite träningsvärk i kinderna av att gå runt och fånle av tacksamhet och lycka, det får man räkna med i det bekymmerslösa tillstånd som vi erbjuds avnjuta.Filosofiahttp://www.blogger.com/profile/07359860494410690312noreply@blogger.com0